Kanske en missvisande huvudrubrik för det är många som anser att den militärledda regeringen Thailand haft de senaste fem åren, i viss mån, har varit demokratisk. Den konstitution som är rådande anses dock vara framtagen av en militärstyrd konstitutionskommité som kommittén i sig förnekat vara fallet. Den framtagna 20-årsplanen anses också vara ett sätt att sätta stopp för politikers framtida framfart. En plan som ska gälla oavsett vilken regeringskonstellation landet får efter valet.

Söndag den 24 mars 2019 är den stora valdagen då alla som är registrerade i de valkretsar de bor går till valurnorna i de lokala vallokalerna som är öppna mellan 08.00 och 17.00. För alla som registrerat sig för att rösta i förväg p.g.a. svårigheter att rösta den 24 mars krävdes att registreringen gjordes mellan den 28 januari och 19 februari. En vanlig anledning är att de som ska rösta bor på annan ort än den de är mantalsskrivna på. När registreringen görs fås en lista på vallokaler (begränsat antal) nära bostaden där röstning kan ske. Valsedlar från de utsedda vallokalerna sänds till respektive hemkommun och räknas samtidigt som övriga valsedlar från den 24 mars 2019. Rapporter från förvalet gör gällande att upp till 87% av de 2,6 miljoner röstberättigade har röstat och i opinionsundersökningar som gjorts har hela 95% svarat att de definitivt kommer att rösta på själva valdagen. Det totala antalet röstberättigade är cirka 49 miljoner människor. Den största gruppen är människor mellan 26-45 år, 19 583 472, mellan 46-60, 14 444 663 och mellan 18-25 (förstagångsväljare) hela 7 339 772 personer.

I tidigare val har löften som prisgarantier för grödor, fri skolgång, fri hälsovård och lönehöjningar varit vägen till valsegrar, ofta kritiserats som populism. I år verkar det vara mer en ideoligisk kamp mellan demokrati och auktoritarism. Den politiska debatten har i mångt och mycket handlat om hur de politiska partierna ser på en förlängning av Prayuth Chan-ochas ledarskap.

För tolv år sedan var UDD (United Front for Democracy Against Dictatorship) populärt  kallade “rödskjortor” en stark proteströrelse. Men var det en pro-demokratisk rörelse? I mångas ögon sågs UDD som en rörelse som backade upp Thaksin Shinawatras intressen, inte demokrati. Det kan också sägas att partierna Thai Rak Thai, Peoples Power Party och Pheu Thai (samma parti med olika namn) inte var några demokratiska förkämpar och kompromissade ofta med de som var för ett mer auktoritärt styre. Det var ändå så att det närmaste thailändsk politik hade av en pro-demokratisk rörelse var just de som var knutna till Shinawatra. I årets val har den pro-demokratiska rörelsen blivit självständig. Pheu Thai har insett att kompromisser inte är någon väg framåt för demokrati och har därför valt att stå på den pro-demokratiska sidan.

Statsvetaren Suraphot Thaweesak anser att tack vare tillblivelsen av Future Forward Party (FWP) uppstod en debatt som centrerades runt liberalism kontra konservatism. FWP:s engagemang i demokratirörelsen är inte bara tomma ord, partiet har startat ”slaget” mellan demokrati och auktoritarism.

Ledare för tidigare militärkupper har inte haft någon ambition att fortsätta sitt styre efter ett val men nu har t.o.m. ett politiskt parti Phalang Pracharath bildats för att göra en fortsättning av NCPO:s styre möjlig. Fyra av ministrarna i NCPO (National Council for Peace and Order) sade helt enkelt upp sig och utgör ledningsgruppen i partiet med Prayuth Chan-ocha, den nuvarande premiärministern, som sin premiärminiterkandidat. Av den anledningen kan det här valet ses som unikt och det är också därför nödvändigt att det blir en ideologisk kamp mellan demokrati och auktoritarism.

Parlamentet består av representanthuset (500 valda  medlemmar) och senaten (250 tillsatta medlemmar) som alla ska delta i omröstningen om vem som ska bli premiärminister. Det anses allmänt bland kritiker till systemet att de 250 tillsatta senatorerna (av en kommitteé ledd av militärer) kommer att rösta på Prayuth Chan-ocha som nästa premiärminister oavsett om Phalang Pracharath blir största parti eller inte.

Ett upprop bland pro-demokratiska partier har lett till att krav kommer att ställas på att omröstningen av vem som ska bli nästa premiärminister ska ske i representanthuset först och därefter ska senaten få lägga sina röster. Det anses att på så sätt kanske några av senatorerna kommer att inse att det är folkets vilja som skett i representanthuset eftersom medlemmarna där är folkvalda.

Många statsvetare i Thailand är av den åsikten att pro-demokrati rörelsen har en väldigt liten chans att gå vinnande ur kampen i det kommande valet. Kanske i en förlängning kan det ske. Det är helt enkelt för få på den pro-demokratiska sidan. FWP:s vice partiledare Chamnan Chanruang är av en annan åsikt. Eftersom senaten endast har rösträtt i valet av premiärminister kommer inte, om Prayuth Chan-ocha väljs, han att ha tillräckligt med stöd bland representanthusets 500 medlemmar för att klara ett misstroendevotum.

Det finns en del beklämmande fakta om thailändsk demokrati som anses sett dagen 1932. Det ger 86 år av demokrati varav 49 år har varit under militärt styre och således 37 år av civilt. Det har skrivits 19 konstitutioner och det har varit 29 premiärministrar varav 15 har varit militärer.

Partier på pro-demokrati sidan

Pheu Thai med Sudarat Keyuraphan, Chatchart Sittiphan, Chaikasem Nitisiri som premiärministerkandidater och tippade att vinna störst antal mandat i representanthuset.

Seri Ruam Thai (Thai Liberal Party) med Sereepisuth Temeeyaves som premiärministerkandidat, ett relativt litet parti.

Phuea Tham med Sompong Amornvivat som partiledare, ett parti som anses som ett stödparti till Pheu Thai.

Commoners Party med Thanaporn Sriyakul som premiärministerkandidat, ett parti för de fattiga i Thailand säger partiledaren.

Puea Chart med Yongyuth Tiyapairat och f.d. ordförande i UDD Jatuporn Promphan som supportrar, anses också som ett stödparti till Pheu Thai.

Future Forward med Thanathorn Juangroongruangkit som premiärministerkandidat ett parti med stor potential p.g.a. stort stöd från förstagångsväljare.

Många av partierna på den här sidan vill inte ha obligatorisk värnplikt . De vill minska personalen inom armén och en del av partierna vill minska antalet generaler med en tredjedel. Inköp av militärt material, vapen m.m måste göras transparent och inga militärer ska sitta i statsägda bolagsstyrelser, heller inte delta i politik förrän fem år efter pensionering från det militära.

Partier som inte tagit ställning

Democrat med Abhisit Vejjajiva som premiärministerkandidat, ett parti som inte vinner val men ändå hamnar i regeringsställning genom politiskt manövrerande. Vill minska personalen inom armén, skifta från obligatorisk till frivillig värnplikt och minska försvarsbudgeten till faktiskt behov.

Chartthaipattana med Kanchana Silpa-archa som premiärministerkandidat, ett av de”lokala” partierna med starkt fäste i och kring Suphan Buri och Nakhon Pathom.

Bhumjaithai med Anutin Charnweerakul som premiärministerkandidat, ett parti som gärna ingår i koalitioner om de hamnar i regeringsställning. Partiets starkaste namn är Newin Chidchob som säger att i politik är ingen varken vän eller fiende för evigt. Det tredje största partiet i förra valet.

Chart Pattana med Suwat Liptapanlop, Wannarat Channukul, Tewan Liptapanlop som premiärminsterkandidater. Svårplacerat på höger-vänster-skala.

Partier på den auktoritaristiska sidan

Phalang Pracharath med Prayuth Chan-ocha som premiärministerkandidat också nuvarande premiärminister.

Phalang Chon med Sontaya Khunpluem som partiledare, ett lokalt parti med starkt fäste i Chonburiprovinsen.

People Reform Party med Paiboon Nititawan som premiärministerkandidat, ett nybildat parti med föga inflytande.

Action Coalition for Thailand med Chatumongol Sonakul som partiledare, i bakgrunden finns Suthep Thaugsuban.