Nu har valkommissionen släppt den totala rösträkningen från valet den 24:e mars 2019, eller har kommissionärerna det? Siffror las upp på kommissionens hemsida torsdagen den 28:e mars men togs ner igen fredagen den 29:mars 2019. De siffror som publicerades sas vara efter att 100% av alla röster räknats från alla 92 000 röstlokaler över hela landet. Enligt valkommissionen har 38,3 miljoner människor röstat i valet men sammanräkning av alla röster som lagts på alla 81 partier som deltog i valet summerades ihop till 35,5 miljoner. Det är en skillnad på 2,8 miljoner röster varav 1,8 miljoner förklarades som oiltiga och så fanns det 605 392 (en väldigt exakt siffra) blanka röster. Då finns det fortfarande en differens på 394 608 räknade röster som inte valkommissionen har gett någon förklaring till. Det bör nämnas i sammanhanget att det kommit in 186 klagomål som kanske till en del föklarar differensen.

De 10 största partierna har när 100% av rösterna är räknade.

Palang Pracharath 8,43 miljoner - ger 118 mandat i riksdagen

Pheu Thai 7,92 miljoner – ger 137 mandat i riksdagen

Future Forward 6,26 miljoner – ger 87 mandat i riksdagen

Democrat 3,95 miljoner – ger 54 mandat i riksdagen

Bhumjaithai 3,73 miljoner – ger 52 mandat i riksdagen

Thai Liberal (Seri Ruam Thai) 826 517 – ger 11 mandat I riksdagen

Chartthaipattana 782 030 – ger 11 mandat I riksdagen

New Economics 485 660 – ger 6 mandat I riksdagen

Prachachat 485 436 – ger 6 mandat i riksdagen

Puea Chart 419 388 – ger 5 mandat i riksdagen

Sex partier, har efter de senaste siffrorna släppts, med berömvärd hastighet gått samman och bildat en framtida koalition. De har skrivit under ett dokument som kan betecknas som bindande och ger ett seriöst intryck. Partierna är Pheu Thai (137 mandat), Future Forward (87 mandat), Thai Liberal (Seri Ruam Thai) (11 mandat), Prachachat (6 mandat), Puea Chart (5 mandat), Thai People Party(1 mandat) och New Economics (6 mandat). Gruppen som kallar sig för pro-demokratisk har heller inte gett upp möjligheten att få med sig Democrats (54 mandat), Bhumjaithai (52 mandat) och Chartthaipattana (11 mandat) eftersom alla de partierna har vid tillfällen motsatt sig militärstyre.

”Ngu hao” är ett uttryck inom thailändsk politik som myntades av Samak Sundaravej. Det betyder ”kobra” och anspelar på en sägen i vilken en bonde räddade en kobra från döden men som tack högg kobran bonden till döds. Det var 1997 uttrycket först användes i politiken i samband med att Chavalit Yongchaiyudh avgick som premiärminister p.g.a. den s.k. Tom Yum Kung-krisen. Ekonomin kollapsade så till den milda grad att de som tidigare varit högavlönade börshajar plötsligt stod och sålde nudelsoppa på gatorna, därav namnet  Tom Yum Kung. Efter Chavalits avgång var det menat att Prachakorn Thai och Chart Pattana skulle bilda en koalitionsregering. Strax innan det skulle bli av hoppade tolv av Chart Pattanas parlamentsledamöter över till Demokraterna och det ledde till att Chuan Leekpai, Demokraternas partiledare blev vald till premiärminister.

Det finns ytterligare en ”kobraincident” som skedde 2008. Återigen var Demokraterna involverade. Vid det här tillfället var det den tidigare allierade till Thaksin Shinawatra, Newin Chidchob en Buri Ram politiker, vars fraktion Friends of Newin var en del av People’s Power Party (partiet upplöstes sedermera och Pheu Thai bildades) som hoppade över till Demokraterna. Abhisit Vejjajiva röstades fram som premiärminister tack vare Friends of Newins (bildade partiet Bhumjaithai) röster.

Det verkar finns ”kobror” som överlevt och bara bidar sin tid att hugga. Det finns en del statsvetare som anser att den här typen av politiker förgiftar thailändsk politik och har så gjort i många decennier redan. Det är svårt att peka ut några ”kobror” men kanske finns det några i de sju partierna som valt att bilda en koalitionsregering. Bland de tre partierna som inte tagit ställning före valet, Democrats, Bhumjaithai och Chartthaipattana kan det nog också finnas en del ”kobror”. Det kan också vara så att ”kobrornas” tid är förbi.

Vad kan hända härnest. Kan en ledare för en ”militär intervention” bli nästa civila premiärminister eller är det en koalition mellan sju partier, som vill stoppa honom, som kommer att gå segrande ur valet? Eller kan det rent av bli så att ett ”dödläge” leder till en politisk kris med ett nyval som enda lösning. Vi försöker låta bli att spekulera men ska ändå titta lite närmare på alternativen.

Partiet som backar upp Prayuth Chan-ocha som nästa premiärminister, Phalang Pracharath, fick alltså flest röster. De 250 senatorerna som tillsatts av ”militären” anses allmänt som säkra röster för Prayuths fortsättning som PM. Det skulle innebära att Phalang Pracharat bara skulle behöva 126 röster från riksdagens representanter för att säkra en majoritet. För tillfället har partiet 118 mandat i riksdagen men med största sannolikhet finns det också partier som väljer att ingå i en koalition med Phalang Pracharat, ett är definitivt Action Coalition for Thailand med 5 mandat.

För pro-demokrati-partierna är det lite uppförsbacke men de kommer inte att ge upp utan ”fight”. De sju partierna nämnda ovan har tillsammans 253 mandat i riksdagen vilket de anser som majoritet av de 500 platserna som finns i representanthuset. Pheu Thai som är det största partiet i den här koalitionen har vunnit varje val sedan 2001. Den något oväntade största allierade partiet är Future Forward med Thanathorn Juangroongruangkit  som partiledare och kandidat till premiärministerposten. Han är ung, bara 40 år och väldigt poulär bland förstagångsväljare. I stort sett alla medlemmar i partiet  är ”nya” i politiken och har alltså inga ”lik i lasten”. De sju partiernas chans ligger i att övertyga något av de partier som ännu inte bestämt sig. Det kommer nog att lockas med ”betydelsefulla ministerposter”.

Ett ”dödläge” uppstår om Prayuth Chan-ocha blir vald till premiärminister med hjälp av senatorsröster men de som stöder honom blir minoritet i riksdagen. I ett sådant läge är Prayuth premiärminister men riksdagen kontrolleras av partier som är mot honom. Det kan ganska omgående leda till ett misstroendevotum och riksdagens talesman kommer definitivt röstas fram från pro-demokratiska majoritetspartierna. Det är alltså väldigt viktigt att de partier som ännu inte bestämt sig verkligen frågar sig vad de vill uppnå med sin politik. Vill de åt makten eller följer de sin politiska övertygelse.