Vi har tagit del av Aim Sinpengs artikel i vilken hon undersökt Future Forwards kampanjstrategi under valet 2019 i Thailand. Aim Sinpeng betraktas som en seriös statsvetare i Thailand med gott rykte och hög integritet. Eftersom vi också haft möjlighet, genom att samtala med partiledare Thanathorn Juangroongruangkit , att få information om FFPs sätt att kampanja är det intressant att jämföra det vi fick fram med vad Aim har kommit fram till.
För att förstå bakgrunden till den här artikeln bör vi först förklara vad en röstvärvare är. Det är ingen vanligt förekommande händelse i Sverige, att speciellt, av partier, utsedda personer reser till alla valkretsar i landet för att på olika sätt övertyga väljare att rösta på just deras parti. Det här sker förstås under pågående valkampanj och sätten är många att påverka, tidigare var det helt enkelt mammon som styrde. Även om det hände att väljare tog emot en dusör för sin röst av många partier och sedan röstade efter sin övertygelse var nog de flesta trogna den röstvärvare som kom först.
Vad händer med en valkampanj när röstvärvare och röstköp tas ur ekvationen? Det var utmaningen för Future Forwards kandidater i de valkretsar de valt att ställa upp i under valet i mars 2019. Fanns det någon annan strategi än att använda röstvärvare som kunde fungera? Ingen visste svaret eftersom det inte gjorts på annat sätt förut, det fanns helt enkelt ingen färdigskriven handbok. Dessutom hade kandidaterna bara en månad på sig att övertyga väljare på annat sätt än det traditionella. FFPs kandidater kom inte heller från några politiska dynastier och partiet hade ingen sjö med pengar att ösa ur. Pengarna räckte bara till att betala för broschyrer och posters.
Det hela såg ut som en omöjlig uppgift och från ledarhåll fick kandidaterna som direktiv att bara göra sitt bästa. Det gällde att få så många röster som möjligt för att partiet skulle bli tilldelat mandat i representanthuset via partilistafördelningen. Vi har tidigare beskrivit hur mandatfördelningen skedde via ett beräkningssystem som innebar att varje parti skulle få ett mandat för varje 71 000-röst. Så var det sagt från valkommissionen innan valet men det ändrades senare till att gälla 35 000 röster. Det borde gett FFP ännu fler röster men så blev det inte eftersom flertalet småpartier fick mandat istället. De flesta av FFPs kandidater hade inget hopp om att vinna några valkretsmandat.
- Vi använder inte röstvärvare (hua khanaen). Det är emot vår politik, sa Chor Pannika Wanich, Future Forwards talesperson nyligen vald partilista-MP (Member of Parliament).
FFP har nolltolerans mot röstköp och har valt att inte använda röstvärvare (canvassers på engelska). Ledare i partiet uppmanade partiets kandidater att inte använda sig av de gängse metoderna och att hålla sig borta från inflytelserika människor (poo mee itthiphon orchao pho). Statsvetare med politik som specialområde har under många år ansett att användandet av röstvärvare och i många fall, i tidigare val röstköp, var enda vägen till ett framgångsrikt val.
Röstvärvare bygger personliga supporterstrukturer via lokala mecenater och inflytelserika människor. Huvudmän i byarna (kamnan) och tidigare chefer för lokala förvaltningsenheter, såsom Subdistrict Administrative Organisation (SAO) ingår i strukturen. Den här typen av inflytelserika människor tar med sig, inte bara sina nätverk, utan utövar också påtryckningar genom sin position och auktoritet. Om dessutom pengar används för att öka en kandidats konkurrenskraft och belöna människor i utbyte mot röster blir effekten ännu större. Vi vill poängtera att i valet 2019 finns det få bevis att röstköp har förekommit, däremot har röstvärvare använts flitigt.
Befintlig statistik gör gällande att röstköp fungerar bäst när väljare är fattiga med lägre utbildning och boende i områden bestående av hus med låg standard. Potentiella FFP-väljare ansågs av partiets egna kandidater vara rika mäniskor med hög utbildning, boende i städer och dessutom vara användare av sociala medier. FFP-väljare ansågs också vara ideologiska motståndare till nuvarande makthavare, de accepterar inte en militärdiktatur (militärstyre) och vill ha förändringar till stånd för att komma bort från en traditionell politik. Det går att hävda att de som skulle rösta på FFP är de minst troliga att ”köpa”. Det kan också sägas att när klyftan mellan ”ny” och ”gammal” politik ökar blir också möjligheten att ”köpa” röster mindre. Människor väljer helt enkelt förnuftsmässigt när skillnaderna blir större. Det har varit en trend de senaste åren som FFP surfade vidare på.
I en artikel skriven av Suasan C. Stokes som behandlar politik i Argentina hävdas det att människor som bara är lite missnöjda med befintliga makthavare har en tendens att rösta på ”oppositionen” men stödjer det befintliga om det anses vara ett bättre alternativ ekonomiskt. Mer stabilt med existerande politik än nyhetens behag. Om samma skulle gälla i Thailand vore det högst osannolikt att FFPs kandidater skulle vinna i områden som anses vara starka fästen för de etablerade partierna och chanserna för FFP är ännu mindre utanför urbana områden. Märk väl att FFP bara var ett år gammalt vid valet i mars 2019.
Vi kan konstatera att FFP inte hade/har några gamla, erfarna politiker i sina led, partiet hade inga ”fästen”. Det är därför intressant att få höra åsikter från två av FFPs kandidater som faktiskt gick segrande ur striden. Här väljer vi att citera Aims artikel eftersom hon har pratat med Pheeradech Kamsamut och Sakdinai Numnu.
Pheeradech, i en ålder av 32 år, utan någon politisk erfarenhet, vann gränsområdet Mae Sai-Chiang Sane-Doi Luang. Väljare i Chiang Rai distrikt 6 har länge varit starka anhängare av UDD (United Front for Democracy against Dictatorship, ”rödskjortor”) sedan Thai Rak Thais dagar så den troliga vinnaren borde komma från Pheu Thai.
- Partiledningen sa att jag inte skulle oroa mig om jag inte vann. Vi hade inget hopp om att vinna. Jag skulle bara göra mitt bästa så vi kunde få några mandat via partilistafördelningen.
Sakdinai å sin sida ställde upp i Trat, ett av Demokratiska partiets starka fästen.
- I Trat, brukade människor ha det bra, inkomster från fiske och turism var mer än tillräckliga. Men allt förändrades efter den militära interventionen. EU bojkottade thailändska produkter (inga affärer görs med en militärdiktatur) och NCPO (militärregeringen) klubbade igenom en ny fiskerilag som effektivt satte stopp för illegalt fiske och att anställa illegal arbetskraft på fiskebåtarna. Samtidigt gynnade NCPO företag inom agrarsektorn. Vi brukade ha 1000 båtar ute på havet utanför Trat, det trappades ner till 90 båtar. Människor i Trat insåg för första gången hur politik hade en direkt påverkan på deras liv, deras försörjning. Ett försök till röstköp för 500 eller till och med 1000 baht, jämfördes med hur mycket pengar Trat-borna förlorat under de senaste fem åren och ansågs som en förolämpning. Trat-borna ville rösta på ett parti som kunde förändra, som kunde rehabilitera den lokala fiskeindustrin.
Pheeradech, FFPs kandidat i Chiang Rai berättar.
- Under de första kampanjdagarna gick jag 10 km om dagen för att träffa människor i min valkrets, ingen ville prata med mig. Jag kunde inte få mer än 100 personer per dag att ta emot mina broschyrer. Människor visste inte vad FFP var.
Det ironiska i sammanhanget är att hela inställningen till partiet FFP ändrades på grund av alla åtal som riktades mot partiledaren Thanathorn. Tidningar skrev spaltmeter, de sociala medierna vaknade till liv och de pratades i byar och stugor. Åtalen ansågs orättvisa, uttryck som politiskt motiverade och dubbelmoral användes i de dagliga debatterna. Det ledde till en ökad popularitet för FFP.
– Plötsligt kom människor fram till mig och ville få information, de parkerade sina bilar och motorcyklar och ville prata, de ville t.o.m. ha mina broschyrer, jag kunde få iväg tusentals på en dag. När valkommissionen gjorde det omöjligt för oss att sälja våra FFP-produkter online blev de ännu mer eftertraktade, berättar Pheeradech.
Det finns en oväntad effekt i åtalen, en effekt de ”mobbande” inte hade förväntat sig. På ett sätt har alla som försökt få FFPs partiledare fälld av en mängd olika anledningar bidragit till partiets popularitet, det går nog att kalla dem aningslösa röstvärvare. Det var naturligtvis inte meningen att över sex miljoner människor skulle rösta på ett parti utan egna röstvärvare, utan erfarna politikerrävar i sina led och utan en djup skattekista.