Tvångsförflyttning
Tusentals gatuförsäljare har på senare tid tvångsförflyttats, även de som följer lagar och förordningar. Vid ett möte den 15 juni 2015 i Bangkoks Chatuchakdistrikt, som varade mindre än en timme, fick fjorton gatuförsäljare, trots att de hade licenser, order om förflyttning. De hade fjorton dagar på sig. En av många som säljer nudelsoppa trodde inte sina öron. Gatuförsäljarna försökte få tidsfrist, först i två år, sedan sex månader och slutligen tre månader, allt förgäves. Avhysningsdagen blev satt till den 17 augusti 2015. De allra flesta har haft sin utkomst från försäljning av varor på samma plats de senaste tjugo åren.

Besvärligt
Nu skulle de flyttas till andra sidan av floden vid Pinklaobron. Väldigt besvärligt att ta sig dit med  gatustånd och varor tyckte de flesta. Redan innan varuhuset Union Mall öppnades 2006 i korsningen vid Lat Phrao fanns massor med gatuförsäljare i området kvällstid. Många hade öppet efter midnatt i närheten av MRT:s (tunnelbanestationen) utgång till Soi 1. När den tätaste trafiken lagt sig runt klockan 21.00 parkerade många kunder sina bilar bredvid trottoaren för att köpa billig gatumat. Gatuförsäljare jobbar ofta ensamma men många gatustånd har många anställda. Nästan 6000 gatustånd har redan försvunnit. NCPO:s ett år långa kampanj att rensa trottoarerna från säljstånd och ge plats för fotgängare som idag får gå ute på gatan har gett resultat. En försäljare säger att det var väntat att upprensningen så småningom skulle nå Lat Phrao när kampanjen började med Klon Tom området i mars 2015.  

En lång historia
Sett ur gatuförsäljarnas ståndpunkt är det naturligvis fruktansvärt att bli av med en affärsverksamhet som pågått de senase tjugo åren. En av dem har sålt kinesiska vetenudlar sedan 1984 då en portion kostade 10 baht. Han har en daglig omsättning på 10 000 baht och ingen rätt kostar mer än 40 baht. Många kunder är fabriksarbetare men även Mercedesägare gillar hans mat. Det är elva metallbord placerade på var sida om ett krokigt träd som han helst velat såga ner. Trädet tar bort en meter av hans område som ligger precis utanför den tillåtna zonen. Han påstår att han har tillstånd och betalar skatt. Alla fjorton som ska förflyttas förnyar sin lincens på årsbasis och måste följa BMA:s (Bangkoks stadsadministration) regelverk som stipulerar att varje stånd har maximalt 2 m² till sitt förfogande och ett utrymme på minst en meter måste lämnas till fotgängare.

Lagen har aldrig följts
Faktum är att alla stånd på trottoarerna är olagliga om lagen från 1992, Public Cleanliness and Public Order Act skulle efterlevas. BMA har trots lagen gett tillåtelse för över 600 försäljningsställen att utöva verksamhet, men bara i särskilda zoner. Bangkok stad har under många år försökt få bukt med ett växande antal gatuförsäljare som ständigt occuperar nya trottoarer och breder ut sig alltmer. Lagen har aldrig följts särskilt strikt. Det närmaste Bangkok stads administration kommit var i slutet på 1980-talet när åtminstone en dags uppehåll i försäljningen för städning förhandlades fram. Det har t.o.m. funnits Bangkokguvernörer som avskedat tjänstemän som försökt flytta på gatustånd som hindrat fotgängare från att komma fram. Upprensningen som pågår just nu har starkt stöd från regeringshåll och 31 områden i 16 distrikt är för tillfället berörda. Det har inneburit att 700 gatustånd på Sukhumvit Rd. bara kan sälja på kvällstid och 6814 gatuförsäljare har tvingats att flytta på sig. Kampanjen förväntas beröra mer än 30 000 legala och illegala gatuförsäljare bara i Bangkok.

Inte enbart gatuförsäljning
NCPO, National Council for Peace and Order, den sittande militärstyrda regeringen har tagit till sin uppgift att reglera och registrera alla minibussar som transporterar människor över hela Bangkok, samma gäller för MC-taxi och gatuförsäljare. Anledning är så klart att få bukt med kriminalitet. Många av affärsidkarna måste betala procent av sina inkomster till ”beskyddarligor”. Kvalitet på mat, minibussar och MC ska vara trafiksäkra, förare ska ha körkort, reglering och zonindelning förhindrar korruption, listan kan göras lång. I slutändan är det gemene man som skyddas mot allehanda faror om allt tillåts pågå som tidigare. Till hjälp för kampanjen som började i juli 2014 har BMA fått förra polischefen för Bangkok Polisdivision 1 och han kanske är rätt person. Han lyckades i alla fall få röda och gula, PAD och UDD att sluta bråka på gatorna 2010. Ingen ska behöva gå ute på gatan för att det inte går att komma fram på trottoaren, vi måste ge tillbaka glädjen till allmänheten, säger han. Alla som säljer mat skulle helst förflyttas till reglerade matmarknader precis som i Singapore och Hongkong. Att  thailändare har svårt att acceptera förändringarna beror på att ingen på allvar försökt få gatuförsäljare att strikt följa lagen. Det bästa med den pågående kampanjen är att en stor mängd illegala gatustånd har varit tvungna att dra sig undan.

Mothugg förstås
Den f.d. polischefen får mothugg av bangkokianer som arbetar nattetid. Vi är inte som singaporeaner, vi har växt upp med gatuförsäljare, runt midnatt på väg hem finns inget bättre än att sätta sig på trottoaren och äta två skålar nudelsoppa. Singapore har försökt få alla som bor där att bli investerare och jobba inom finanssektorn. I Bangkok finns massor av människor som arbetar nattetid, vi behöver våra kära gatuförsäljare, säger en röst som är för gatuförsäljare. I China Town lämnade ett dussintal gatuförsäljare ett möte med BMA. De var missnöjda över att tvingas använda matchande parasoller över sina gatustånd. Varje försäljare vill ha sin egen stil, ansåg de. Att de var tvungna att flytta från huvudstråket in till en sidosoi förstörde deras affärer och försäljningen gick ner med 30%. De klagade också på att alla små salustånd som sålde mobiltelefoner kunde fortsätta att göra det och undrade varför inte de tvingades flytta. Förmodligen tar någon tjänsteman emot mutor, viskades det. Det är inte vi som skräpar ner det är mobilsäljarna. Vi skrubbar vår del av trottoaren med såpa en gång i veckan och för övrigt tar vi hand om allt avfall varje kväll, det finns inget skräp kvar efter oss. Eftersom vi har öppet från klockan 16.00 till 05.00 är vi gatans ljus som många av kunderna kan ty sig till för ett mål mat och en pratstund.

Politisk grund
De flesta politiker har avstått från att reta upp gatuförsäljarna eftersom de är en stor del av den informella delen av ekonomin, alltså inte inräknade i landets BNP. I Sverige kallas den här typen av affärer för svarta. I Thailand är det en viktig faktor i den låga arbetslösheten. En föreläsare på ett universitet anser att etablissemanget ligger bakom upprensningen. Eftersom gatuförsäljare ständigt löper risken för avvisning, med anledning av att de inte har formell rätt att bedriva verksamhet, är det nödvändigt för dem att bli politiskt aktiva. Det vill etablissemanget förhindra. Det finns en tendens hos Bangkoks överklass att ignorera de informella arbetarnas problem men det kan leda till konflikter. Därför bör den nuvarande regeringen gå fram varsamt. Varför görs inte den här formen av upprensning under en folkvald regering? Underskatta inte gatuförsäljarnas gemensamma styrka, de kanske får flytta på sig nu, men tiderna förändras, de kanske biter tillbaka. Det är människor det handlar om inte sopor.

Fattiga försäljare
Att de gör gällande att de är fattiga och har svårt ekonomiskt är inte hela sanningen. Den f.d. polischefen hävdar att många gatuförsäljare har egna hus och har god ekonomi. Att de skulle drabbas hårt av en förflyttning från sitt normala försäljningsställe är inte heller sant. Många har fått de mycket bättre och framför allt sluppit betala extra för beskydd. Han hävdar också att den thailändska befolkningen vill ha tillbaka sina trottoarer, som faktiskt är till för att gå på. Det finns grupper på sociala medier, med många anhängare, som frågar sig varför inte gatuförsäljarna tillåts att sätta upp gatustånd framför hus vars ägare vurmar för deras existens.

Fram och tillbaka
Så här går diskussionen, fram och tillbaka, för- och nackdelar. Alla verkar ha en åsikt om gatuförsäljares vara eller icke vara. I en perfekt värld skulle zonindelningen tillfredsställa alla men så kommer det inte att bli. Att följa lagen till punkt och pricka låter inte göra sig, att vara för släpphänt leder till ”ge ett finger och de tar hela handen”. Det är som att balansera ett fotbollslag mellan försvar och anfall, individuell skicklighet i förhållande till laganda, kamratskap och auktoritet från ledarhåll. Det här pågår inte bara i Bangkok, många har funderat över solstolarna på stränderna, det är samma diskussioner där. Att det är tidskrävande, nästan omöjligt att hitta en lösning som tilltalar alla är lätt att förstå om man dessutom kan lagen. Så här ser den ut.

● Gatuförsäljning är olaglig på alla övriga ställen utom på de av BMA (i andra provinser den lokala administrationen) med skyltar anvisade områden. I Bangkok finns det 600.

● Gatustånd uppställda på anvisade områden måste vara registrerade, ägarna måste erhålla en licens från myndighetshåll som ska förnyas varje år.

● Gatustånden får inte överskrida 2 m² i storlek och inte vara mer än 1,5 meter höga.

● Ett utrymme på minst en meter måste lämnas för fotgängare.

● Inga produkter får placeras på trottoaren.

● Säljstånd måste ha ett tak eller ett parasoll, det ska vara rent, hygieniskt och under ordnade former.

● Även inom anvisade områden får inget gatustånd finnas på busshållsplatser, övergångsställen, BTS/MRT in- och utgångar, runt telefonkiosker och brevlådor och inte på allmän väg.

● Gatuförsäljare som inte följer ovanstående regler bötfälls med 2000 baht vid varje tillfälle de påträffas.

Mycket av informationen i den här artikeln kommer från Bangkok Posts bilaga Spectrum och vi tackar Nanchanok Wongsamut. Mycket av det som finns med har vi hittat på annat håll, helt enkelt genom att prata med representanter från BMA och gatuförsäljare.