Idag den 14 oktober 2016 vaknade Thailand till en sorgens dag. För första gången på över sjuttio år utan sin högt aktade och älskade kung. De flesta nu levande thailändare har inte levt under någon annan kung än Bhumibol Aduljadet. Han har varit deras ledstjärna hela deras liv. Tomheten är total och till och med himlen gråter idag.

Han föddes den 5 december 1927 i Cambridge, Massachusetts USA. Utbildningen fick han i Schweiziska privatskolor och besteg Thailands tron den 9 juni 1946. Han hann alltså vara kung i över 70 år.

Han är allmänt känd som ”the king of the musical world” och har skrivit mängder av musikalster, både text och musik. En melodi kallade han H.M.B vilket alla trodde betydde His Majesty Blues men så var det inte. Kungen kom ofta att tänka på att när musiker började spela glömde de bort att äta, därför skrev han H.M.B som stod för Hungry Men Blues.

Under 50-talet ledde han ett radioprogram som sändes direkt från palatset. Det var jazzmusik som strömmade ur högtalarna och bandet hade satts ihop av kungen själv. Han kallade bandets medlemmar för antikvitetsmusiker för den sammanlagda åldern på bandmedlemmarna översteg 1000 år. Ingen bandmedlem nämndes vid namn inte heller namngav han sig själv som programledare. Den enda information som gavs var låttiteln.

Han har startat och underhållit mer än 3000 välgörenhetsprogram inom jordbruk, miljö, hälsovård och utbildning för att nämna några områden. Han har patent på en metod som framkallar regn, han har på eget bevåg ritat in ett bevattningssystem på Thailands karta med hjälp av experter från bl.a. Holland. Han reste land och rike runt och pratade med och framför allt lyssnade på kungarikets innevånare för att få förstahandsinformation. Det finns hur mycket som helst att berätta om hans välgärningar som gjorde honom älskad, nästan avgudad, en dyrkan han förtjänat. Under sina 70 år på tronen har han via fredliga medel avhjälpt låsta politiska situationer vid flera tillfällen. Något som ingen annan i Thailand klarade av att göra.

Vi åkte från Bangkok till Hua Hin igår kväll och när vi kom till Hua Hin fanns de tusentals människor utanför sommarpalatset Klai Kang Won (långt från alla bekymmer). Människor kramade om varandra och grät högljutt. Utanför Siriraj sjukhuset hade ännu fler människor samlats under dagen. Genom sorlet skar en röst som skrek högt i förtvivlan ”poh krab ma khon, prachachon raw yuu” fritt översatt ”vår fader snälla kom tillbaka det thailändska folket väntar på dig”. I alla delar av landet samlades folk till sorgestunder.

Världens alla ledare har sänt sina kondoleanser. Barack Obama sände ett meddelande som påvisade att Bhumibol Aduljadet var den enda kung som de flesta nu levande thailändare hade vetskap om. Det finns ingen som helst tvekan om att han var och kommer att förbli älskad av folket. Ett porträtt på kungen och drottningen finns i varje thailändskt hem inte av tvång utan av fri vilja. Det har aldrig behövts någon propaganda, som antyds i viss svensk press, för att thailändare ska visa lojalitet och kärlek till sin kung. Kungasången spelas på biografer innan filmen startar och alla människor i lokalen reser sig med glädje till hans ära. Kungen har alltid varit en enande faktor och ledstjärna i Thailand.

Vad händer nu. Redan den 28 december 1972 utsågs prins Maha Vajiralongkorn till tronarvinge av kungen. Prinsen har för avsikt att ta upp kungamanteln men vill vänta en period tills tiden känns rätt. Nu vill han sörja tillsammans med hela det thailändska folket. När tiden är mogen tillträder han, ingen exakt tidpunkt har angetts. De närmaste 30 dagarna blir sorgetid och då bör alla typer av firande undvikas.

Omkring klockan 15.00 idag kommer kungen att flyttas från Siriraj Hospital till Vat Prakeow (Vat Prasi Pattana Sasada Rahm) som är en del av palatset i Bangkok. Idag är de thailändare som vill lediga. Alla ska ha en möjlighet att sörja i familjens hägn och även ha möjlighet att besöka platser som anses ha en anknytning till kungen. Att visa vördnad och respekt för Kung Rama IX, Kung Bhumibol Aduljadet, är naturligt för varje thailändare.