Ripleys direktrapportering från Siriraj Hospital den 13:e oktober, bara minuter efter nyheten om kung Bhumibol Aduljadets bortgång, visade på reporterns ytterst personliga respekt för den thailändska kungen och det thailändska folket. Han berättade att i vilken riktning han än tittade såg han genuin sorg. Han kom inte med några spekulationer eller analyser utan återgav bara vad som hände runt omkring honom, rakt och redigt.

För journalister är gränsen mellan att vara aggressiv, ett drag som ofta tillskrivs professionalism, och att vara kulturellt påträngande hårfin. Thailändares djupa kärlek och vördnad för kungen har stundtals framkallat reaktioner som är svåra för utlänningar att förstå. Den kvällen utanför Siriraj Hospital neutraliserade Ripley möjligheten till misstolkning helt enkelt genom att vara rakt på sak.

I sin rapport om det allmänna läget i Thailand nämnde han lagen som skyddar kungahuset från att bli omtalat i nedlåtande ordalag. I samma andetag sa han.

- Oavsett kritik från utomstående finns i det närmaste en universiell beundran hos det thailändska folket för sin kung. Obestridligt och påtagligt utan någon jämförelse i den moderna världen.

Med de små orden lyckades Ripley fånga en av de viktigaste aspekterna (sällan förstådd utomlands) som karaktiserar en thailändsk medborgare, det faktum att folkets kärlek till Hans Majestät Konungen inte bara är verklig utan också unik i världen.  

Flera utländska ambassader verkar ha svårigheter att förstå det thailändska folkets stora kärlek till sin kung och gör därför felaktiga tolkningar i meddelanden de utfärdat med anledning av kungens död, med betydande diplomatiska förvecklingar bör tilläggas.

Ripley verkade uppriktigt rörd när en av de sörjande han intervjuade rättade till honom.

- Vår kung var ingen levande Gud, han var en älskad landsfader, en far för hela thailändska folket.

Det var ett viktigt ögonblick för de miljoner människor som såg intervjun därför att det är stor skillnad mellan de båda koncepten. Misslyckande med att förstå skillnaden leder till missuppfattningar till varför thailändare beundrar kungen. Sanningen är att det folket ger till kungen och vad kungen gett till folket kommer direkt från hjärtat.

Ingen lagföreskrift i världen kan tvinga ett folk eller en kung att älska och bry sig om varandra på det sättet det thailändska folket och den thailändska kungen gör. Den tillgivenhet, den hängivenheten har växt fram från tro, förtroende och tacksamhet, med starka familjeband. Lagarna i ett land är världsliga som ofta kränks. Lagen kan lyfta en persons status till oanade höjder i tio, tjugo, kanske trettio år men aldrig i sjuttio år.

–Vår kung representerade vår kultur och kommer att fortsätta att göra det, kultur måste alltid behandlas med största känslighet.

Vad som kommer att hända härnäst, när det gäller utomstående, återstår att se. Många utlänningar har uttryckt förundran över omfattningen av thailändares sorg och visad kärlek. Bland dem är kanske Ripley undantaget som bekräftar regeln, men oavsett vilket, kan inte det han upplevt och rapporterat till världen via CNN ändras. Kulturell känslighet är lätt att predika men svårt att leva upp till. Människor har en tendens att vara misstänksamma mot det och de okända.

Berättelsen om när kungen besökte ett skrangligt hus på landsorten i närheten av Chiang Mai för årtionde sedan bevisar dock motsatsen. Sittande på ett gammalt liggunderlag blev han bjuden något att dricka ur en gammal kopp, utan att tveka tömde han koppen utan att veta vad den innehöll. Han litade på den som erbjöd honom något att dricka.