Wallenius Vinklar

Asien har gjort stora framsteg när det gäller att främja demokratin men det är fortfarande en lång väg att vandra i vissa länder. The Economic Intelligence Unit (EIU) rapport om demokratiindex bygger på fem kategorier; valprocess och pluralism, medborgerliga fri- och rättigheter, regeringens funktion, politiskt deltagande och politisk kultur. På grundval av de här indikatorerna rankas länder på en 10-gradig skala och klassificeras på grundval av de poäng som "full demokrati", "felaktig demokrati", "hybridregim" och "auktoritär regim" ger.

The Economist Intelligence Unit (EIU) är forsknings-  och analysavdelningen för The Economist Group och världsledande i att skaffa upplysning om global affärsverksamhet. Skapat 1946 innebär  över 70 års erfarenhet av att hjälpa företag, finansiella institutioner och regeringar att förstå hur världen förändras. Med EIU:s hjälp kan möjligheter tillvaratas och risktagande minimeras. Ett brittiskt företag som tjänar kunder över hela världen från 24 kontor, med anställda som talar fler än 25 språk med en passion att förstå andra kulturer. Så går det att beskriva EIU.

Även om många asiatiska länder finns med på listan som består av 167 länder har inget land i Asien nått full demokrati. Sydkorea ligger i topp av asiatiska länder på en 20:e plats med demokrati-index 8.0, upp från nummer 24 år 2016. Förbättringen anses bero på den populära rörelsen som ledde till att dåvarande presidenten Park Geun-hye befanns skyldig till förskingring.

Japan rankas tvåa i Asien men bara som nummer 23 globalt. Indien rankas trea i Asien och 42 globalt ner från plats 32. Anledningen till det stora steget neråt på listan anses vara landets högervridning politiskt och attackerna på minoriteter och oliktänkande. Men märk väl att innan 2017 ansågs Indien vara världens mest folkrika demokrati. Filippinerna kommer fyra i Asien men bara på 51:a plats globalt. Enligt rapporten beror det på införandet av undantagstillstånd i landets södra delar och president Rodrigo Dutertes fortsatta kränkning av de demokratiska värderingarna som påverkat landets demokratiska kultur negativt. Malaysia rankas femte i Asien och 59 globalt följt av Mongoliet och Sri Lanka globalt rankade 60 respektive 62.

Indonesien har fallit från 48:e plats till 68:e främst på grund av att stränga blasfemilagar har införts och använts för att strypa yttrandefriheten. De följs av Singapore som rankas 69 globalt, Nepal och Bhutan rankas 94 respektive 99 och Thailand rankas 107 globalt. Blasfemilagar i Pakistan och mediacensur har hindrat den demokratiska utvecklingen och landet rankas 110 följt av Myanmar och Kambodja. Censur av sociala medier i Kina (demokrati-index 3.10 plats139) och konsolidering av makt har resulterat i kvävandet av demokratin i landet. Frispråkiga journalister är fängslade och yttrandefriheten i det närmaste obefintlig. Enligt rapporten klassificeras landet som auktoritär precis som Vietnam och Laos som rankas 140 respektive 151.

Om vi utgår från västerländska värderingar om hur en demokrati ska se ut, vilket förmodligen ett brittisk företag gör, är det illa ställt med demokratin i Asien. Men om vi skulle leka med tanken att tillföra en del andra kriterier, kanske mindre brittiska, för bedömningen av en demokrati, skulle listan då se annorlunda ut? Jag tänker på de demokratiska pelarna; val, ansvar och öppenhet, följa lagar, decentralisering, yttrandefrihet, politisk tolerans och civilt samhälle. En del europeiska länder kanske får titta sig i spegeln när det gäller ansvar och öppenhet åtmnstone på lokal nivå. Decentralisering är en annan pelare som är svår att efterleva med ett centralstyrt EU. Att yttrandefrihet har övergått till hot, hat, hån och hets helt utan ansvarstagande från varken media- eller myndighetshåll är väl heller inget att slå sig för bröstet över. Det kan ju t.o.m. vara så att yttrandefrihet utan ansvar gränsar till kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

EIU skulle kunna beskyllas för att gå de västerländska demokratiernas ärenden med det senaste demokrati-indexet. Kanske vill företaget att deras klienter ska syssla med affärer inom EU:s gränser och inte gynna mindre demokratiska länder i Asien. Underförstått är att demokratier inte borde göra affärer med icke-demokratier. Det kan dock vara så att västerländsk demokrati inte är så eftersträvansvärd i vissa delar av Asien, kanske vill asiatiska länder utveckla sina egna former av demokrati som inte uppfyller de krav EIU anser vara högre indexgivande.  

För att utröna om diaspora och brist på demokrati har någon koppling får vi läsa The International Migrant Report från 2017. Väljer människor att flytta från sitt land i stora mängder när de anser att det egna landet har brister i demokratiska värden? Kan EIU:s demokrati-index påvisa ett samband? Att antalet migranter fortsätter att öka är ett faktum, år 2000 var 173 miljoner människor på flykt, år 2010, 220 miljoner och år 2017 hamnade siffran på 258 miljoner.

Att brist på demokrati kan kopplas till migration är nog riktigt i många fall. Asien har de största antalet människor som bor utanför den region de föds i, år 2017 var det 42 miljoner. De flesta hade flyttat till Europa (20 miljoner), Nordamerika (17 miljoner) och Oceanien (3 miljoner). Från vilka länder kom då migranterna? Indisk diaspora är störst i världen, hela 16,6 miljoner indier bor någon annanstans än i Indien. De verkar dock inte flytta till de mer demokratiska länderna, enligt EIU:s rapport, i Europa och Nordamerika. Den mest aktiva migrationskorridoren från Indien går till UAE (Förenade Arabemiraterna) på så låg plats som 147 med ett demokrati-index av 2,69 av möjliga 10. Det är också så att de flesta indier som migrerat gjorde det under den period då Indien ansågs vara en god demokrati (32:a plats).

Den näst största diasporan är den mexikanska. De 13 miljoner mexikanska migranterna söker sig till andra länder för att landet brottats med korruption, våld och ojämlikhet och med brott mot mänskliga rättigheter på en alarmerande nivå. De senaste tio åren har 200 000 människor dödats och 35 000 försvunnit spårlöst.  Årets val inger dock hopp och anses vara en seger för demokratin i sig självt. Andrés Manuel López Obrador kallad AMLO vann stort  i presidentvalet och formade den första vänsteregeringen i Mexico på många år. Människor fortsätter dock att flytta mest för att höja sin levnadsstandard genom bättre betalda jobb utomlands. Det är svårt att hitta arbete i Mexico för lågutbildade eftersom det överproducerande jordbruket har utarmat jordmånen. I Mexico är kopplingen mellan bristande demokrati och diaspora tydlig.

Tredje på listan av mängden migranter är Ryssland (demokrati-index 3,17 plats 135) och det sägs bero på ekonomiska svårigheter och politiska kriser att så många som 10,6 miljoner ryssar bor utomlands.  Att Kina kommer först på fjärde plats i diasporahierarkin kanske förvånar men det var inte så länge sedan reglerna för utflyttning från Kina liberaliserades. Det intressanta är att kineser flyttar till länder som ligger en bit ner på demokratilistan, Indonesien (68), Thailand (107) och Malaysia (59). Det kan vara så att kinesiska emigranter inte söker västerländsk demokrati. Visserligen hamnar många i USA också och då oftast i utbildningssyfte.

Sju och en halv miljon människor från Bangladesh flyttar utomlands och precis som människor från Mexico söker de bättre betalda jobb för att nå en högre levnadsstandard. Syrien har haft interna konflikter i åratal och förstås vill många lämna en konflikthärd, 6,9 miljoner syrier år på flykt. Från Pakistan är det cirka 6 miljoner som valt att bo någon annanstans.

För att fortsätta uppräkningen bör Filippinerna omnämnas eftersom 5,7 miljoner har valt att fly landet och just i det här fallet kan det nog bero på försämrade demokratiförhållanden. Även i fallet Indonesien kan bristen på demokrati åberopas av de 4,2 miljoner som bor utomlands. Till slut kommer ett land som vi får förmoda inte har 4,2 miljoner emigranter beroende på bristande demokrati. Vem kunde tro att så många tyskar väljer att lämna sitt hemland.

Det går nog att dra slutsatsen att människor blir migranter även av andra skäl än bristande demokrati i hemländerna. Kanske är förbättrade levnadsvillkor i form av utkomst från arbete lika viktigt. Vi kan också konstatera att från länder långt ner på listan gällande goda demokratier, Thailand och Singapore t.ex. finns ingen större diaspora.

Länder med stor diaspora och lågt demokrati-index (plats 50 och lägre).

Indien (är med här för att landet tappat 10 placeringar från 32 till 42 och försämrat index till 7.23), Mexico (snabbt förbättrad demokrati-index 6.41 men 2017 hade landet plats 66), Ryssland (plats 135 index 3.17), Kina (plats 139 index 3.10), Filippinerna (plats 51index  6.71), Indonesien (plats 68 index 6.39), Syrien (plats 166 index 1.43).

Länder med lågt demokrati-index och nästan ingen diaspora.

Singapore (demokrati-index 6.32 plats 69), Thailand (index 4.63 plats 107), Malaysia (index 6.54 plats 59). Här får vi anta att västerländsk demokrati har liten betydelse för folkets väl och ve (kanske felaktigt).

På listan över goda demokratier

Topp 5: Norge (index 9.87), Island (index 9.58), Sverige (index 9.39), Nya Zeeland (index 9.26) och Danmark (index 9.22).

Länder utan blasfemilagar, undantagstillsånd, attacker på minoritetsfolk och oliktänkande.

Botten 5: Demokratiska Republiken Kongo (index 1.61), Centralafrikanska Republiken (index 1.52), Chad (index 1.50), Syrien (index 1.43) och Nordkorea (index 1.08).

Vi bör avsluta med ett uttalande från EIU.

Economist Intelligence Unit hjälper företagsledare att se möjligheter, så att de kan agera med självförtroende när de fattar strategiska beslut. Vi är kända för vår globala täckning och använder de bästa analytiska hjärnorna för att undersöka marknader, länder och industrier med en insiktsnivå som du inte hittar någon annanstans. Kompromisslös integritet, obeveklig stränghet och exakt kommunikation underbygger allt vi gör. Vi är noga med varje analys, varje studie, varje projektion och varje kommentar som bär EIU-märket. Vårt rykte för pålitlig affärsintelligens beror på det. Kristallisera ditt tänkande och se större möjligheter med affärsintelligens från EIU är det säkraste sättet att förbereda sig för möjligheter.

Den senaste upplagan av The Economist Intelligence Unit's Democracy Index registrerar den värsta nedgången i global demokrati under många år. Inte en enda region förbättrade sin genomsnittliga poäng sedan 2016. Yttrandefrihet i synnerhet står inför nya utmaningar från både statliga och icke-statliga aktörer och är i särskilt fokus för årets rapport.

Diaspora (av grekiska διασπορά, "förskingring", i betydelsen "kringspriddhet", uttalas [diasporá:]) syftade ursprungligen på medborgare i de grekiska stadsstaterna som valt att bosätta sig i stadsstaternas kolonier; de grekiska stadsstaterna hade omfattande kolonier i bland annat södra Italien och längs Svarta havets kust. Efter det att den hebreiska bibeln översatts till grekiska kom termen också att omfatta judarnas bosättning utanför sitt hemland, först under den babyloniska fångenskapen och sedan efter den romerska fördrivningen. Idag används uttrycket för att beteckna många etniska gruppers bosättning utomlands, bland annat svenskars bosättning utanför Sverige.

Att komma till rätta med ekonomisk ojämlikhet, återuppbyggnad av demokratin, en beslutsamhet att förhindra odemokratiska ingripanden i politiken och att få till stånd en politisk försoning. Partiledarna kallar det att lösa upp den politiska knuten i Thailand. Det  är gemensamma problem som politiska tungviktare säger att deras partier avser att ta itu med.

De som samlades inför  universitetsstudenter för att diskutera sina partiers politik  var Khunying Sudarat Keyuraphan, strategichef för Pheu Thai, Demokraternas partiledare  Abhisit Vejjajiva, Future Forwards partiledare Thanathorn Juangroongruangkit (mer om honom senare), Prachachon Patiroob (People’s Reform Party) ledare Paiboon Nititawan, en av Bhumjaitais ledare Paradorn Prissanananthakul och Action Coalition för Thailand (ACT) representerad av Jak Panchupetch. Ytterligare en person, Uttama Savanayana, ledaren för Palang Pracharath, var inbjuden att delta i seminariet, organiserat av Kasetsart University, fakulteten för samhällsvetenskap, men kom inte. Det går att anta att Kasetsart University anser att de här sju partierna kommer att ha en ledande roll i kommande val.

Att partiernas tungviktare kom till seminariet vittnar om att alla partier är intresserade av att nå förstagångsväljare. Vid kommande val är det cirka 7,4 miljoner nya röstberättigade eftersom det senaste fria valet hölls 2011. Det är alltså sju år av ungdomar som nått röstberättigad ålder. I Thailand beräknas cirka en miljon nå röstberättigad ålder per år ( i svenska riksdagsvalet 2018 fick preliminärt cirka 7 268 000 svenska medborgare folkbokförda i Sverige rösta, red.anm.).

Att de ständigt återkommande gatuprotesterna och de många militärkupperna har hindrat den politiska utvecklingen och skickat ut nationen på ett politisk gungfly var alla rörande överens om (kanske borde en del av de närvarande  påminnas om att de varit med och skapat den situation som rådde/råder). En omfördelningen av rikedomar och ojämlikheten i största allmänhet var heta diskussionsämnen precis som en mer rättvis fördelning av makt.

Abhisit, som tjänstgjorde som premiärminister från 2008-11, sade att de ekonomiska utmaningarna Thailand står inför är en av Demokraternas huvudprioriteringar. Att lösa inkomstskillnader genom en omstrukturering i lönesättningen skulle vara en bra start, sa han.

Khunying Sudarat uppmanade studenterna att rösta för att upprätthålla demokratiska värderingar och lovade att Pheu Thai skulle öppna dörrar till nya möjligheter för yngre generationer.

Jak Panchupetch, ACT, tyckte att seminariet var ett lämpligt forum att kritisera de etablerade partierna genom att insinuera att folkets röst inte nådde makthavarna eftersom partierna "ägdes" av politiker.

  -  Då är det en verksamhet som liknar ett företag i politikers namn. Det är dags att vi skapar ett parti av folket som verkligen svarar på människors behov, hävdade han.

En kommentar från Thanathorn, Future Forward, ett parti som ofta relateras till som talande för den yngre generationen, kan nog anses som något kryptisk.

  -  Det är inte marknadsföring av partiers politik som kommer att lösa problemen som landet står inför. Alla partiers politik är generellt betraktad likartad, men vårt partis politik skiljer sig något eftersom vi tydligt förespråkar förebyggandet av arméns ingripande i politiken (vi är lite försiktiga med att översätta Future Forward till svenska eftersom det skulle kunna misstolkas, future betyder framtid och forward framåt, kanske  Mot framtiden är en någorlunda neutral översättning.

Paradorn från Bhumjaithai påtalade vikten av att minska statens och öka människors makt och de odemokratiska krafterna i den thailändska politiken måste utrotas. Ord och inga visor.

De ständigt återkommande militära interventionerna har plågat Thailand i årtionden och måste få ett slut det måste finnas realistiska utsikter till en framtid utan militärkupper. Den demokratiska processen måste tillåtas ha sin gång utan att självutnämnda "goda människor" som tror att de är bättre än andra genomför en kupp. Människor och politiska partier måste samarbeta för att skydda demokratin. Vi måste respektera valresultatet, parlamentet och de demokratiska institutionerna, betonade Khunying Sudarat.

Hon fick mothugg av Paiboon Nititawan från People’s Reform Party som hävdade att så länge politikerna är korrupta kommer det att bli fler militärkupper. People’s Reform Party stöder den nuvarande premiärministern Gen Prayut Chan-o-cha och vill att han fortsätter som PM även efter valet (det finns en diskussion runt paragrafen i den nya grundlagen som tillåter en utomstående person att bli framröstad som PM även om den personen inte är bunden till något parti). 

Om valet går av stapeln i februari  2019 är det fem år efter det senaste valet 2014 (ett val som ogiltigförklarades eftersom inte all röstning skedde under samma dygn, anledningen till det var att People’s Democratic Reform Committee under ledning av Suthep Thaugsuban  uppmanade människor att bojkotta valet och samtidigt störde hans anhängare röstningen i mängder av vallokaler, dessutom var valdeltagandet historiskt lågt). Det blir alltså första chansen att rösta för miljontals nya väljarna och vi vill hävda sedan valet 2011. Vi nämnde tidigare i texten att det är cirka 7,4 miljoner förstagångsväljare.

Future Forward Party tror att de är bäst positionerade för att vinna över förstagångsväljarna. Bland alla unga, entusiastiska och idealistiska medlemmar står Chamnan Chanruang (äldst med sina 60 år) ut. Han har bestämda åsikter om andra partiers möjlighet att locka unga röster.

  - När vi tittar på både Pheu Thai och Demokraterna kommer dessa partier inte att få någon ökning av antalet röster från varken förstagångsväljare eller övriga röstberättigade jämfört med tidigare val. Det beror till mångt och mycket på deras tidigare politiska prestationer. Pheu Thais misslyckade försök år 2013, röstades ner av senaten, att klubba igenom en allmän amnesti som skulle gälla alla deltagare i det politiska våldet under åren 2008-2010, ligger partiet till last. Demokraterna å sin sida saboterade sina chanser när nyckelpersoner i partier slog sig ihop med PDRC under gatuprotesterna ”Stäng Bangkok” 2013-14 (demokraternas f.d. partisekreterare Suthep Thaugsuban var ledaren och partiledare Abhisit Vejjajiva höjde Sutheps arm i luften på en av scenerna red.anm.).

Nu finns det dock en yngre generation även i Demokraterna och Pheu Thai så Future Forwards ledare ska inte ta det för givet att alla unga kommer att rösta för dem.

Parit Wacharasindhu, en 25-årig Oxford-utbildad kanske är en framtida partiledare för Demokraterna. Den nuvarande partiledaren Abhisit Vejjajiva är morbror till Parit som har lite andra funderingar över vilken väg både Demokraterna och thailändsk politik bör välja. Han är för en mer liberal demokrati och anser att många felaktigt försöker få det till att den unga generationen är i konflikt med den äldre. Alla generationer måste samarbeta för att lösa problem som finns. Han hävdar att hans val att bli politiker inte enbart har med Abhisit att göra för han har en annan morbror som är aktiv inom Pheu Thai (Suranand Vejjajiva) och dessutom är det hans far som påverkat honom mest. Parit jämför demokrati med en stol som står på fyra ben, varje ben representerar en lika viktig del av samhällets byggstenar, en stol kan inte stå stadigt utan alla fyra ben och det kan inte en statsapparat heller göra. Parit konstaterar att thailändsk politik står still så länge Thaksin Shinawatras nämns i tid och otid det är dags att gå vidare (kanske borde han prata med sin morbror Abhisit om det).

Pheu Thais partisekreterare general Phumthum Wechayachai vill påpeka att också Pheu Thai har unga framåtsträvande politiker. Påläggskalvar är väl att bra svenskt ord. Som ni märker är alla partier ute efter förstagångsväljares röster. Pheu Thai fick sin beskärda del av unga röstande och kvinnor under Yingluck Shinawatras tid som partiledare och hon blev ju också premiärminister. Phumthum tyckte helt okritiskt att just hans parti hade varit nog så bra på att infria lovade förbättringar vid tidigare val.

  - Vi har ett antal politiker från nästa generation inom partiet. När tiden är mogen kommer vi att släppa fram dem och han nämner Preechapol Pongpanit en 37-årig  från Khon Kaen som en framtida nyckelperson i partiet.

Just Lt. Preechaphol Pongpanit höll ett uppskattat anförande på FCCT, Foreign Correspondent’s Club of Thailand. Vi har fått talet i sin helhet oss tillsänt och vi kommer att i kommande vinklar relatera till innehållet.

Det rör på sig inom politiken trots att inte alla restriktioner om politiska sammankomster har lyfts i sin helhet. Ett seminarium på ett universitet kan väl inte anses som en politisk sammankomst av ett parti. Vi lovade att berätta mer om Future Forward partiets grundare Thanathorn Juangroongruangkit och vi vill åtminstone nämna att han avgått som VD för Thailands största bildelsföretag. Thai Summit heter företaget och kan nog betecknas som Thailands Biltema. Företaget både säljer och tillverkar delar till bilar och motorcyklar. Det finns också en gren av företaget som tillverkar och säljer jordbruksmaskiner. Thanathorn är helt orädd av sig och har retat den sittande regeringen med en del uttalanden om att deras tid är över. Han har jämförts med den franske presidenten Emmanuel Macron.

Vi tror och hoppas att nya partier och nya politiker växer fram inför nästa val. Sedan tidigare finns det 69 registrerade partier i Thailand vilka, om de vill fortsätta att vara registrerade, måste nyregistrera sig. Fram till dags datum har cirka 45 partier fått en godkänd registrering. Det är alltså ingen brist på antalet partier och så får vi hoppas att de gamla politikeruvarna släpper fram lite nytt blod. De bankar på politikerporten och kräver uppmärksamhet. Det finns en hel del ny idéer också. Thailands politiska framtid ser ljus ut.

Det högst osannolika hände i Sverige i samband med Jordan B. Petersons besök och föreläsning. Han gästade Skavlan samtidigt som Annie Lööf, lite självutnämnd som statsministerkandidat. Lite oturligt hamnade hon i en situation när hon försökte rädda Skavlan ur en prekär situation. Folkkära Skavlan hade glömt att läsa på om Jordan B. Petersons något komplicerade påstående att ju mer jämställt ett samhälle är desto större blir skillnaderna mellan könen. Vi förstår att Skavlans och inte heller Annie Lööfs skolengelska räckte till för att förstå vad Jordan egentligen menade. När Annie konstant använde ordet learn istället för teach, lärare heter teacher inte learner, visste vi redan då att det skulle barka åt fanders för henne. När hon inte heller lyckades med visualiseringen av sin dotters strävan att ta sig igenom the roof of glass som en relevant beskrivning i jämställdhetsdebatten drog hon till med – what so terrifying with equality. – Nothing, var det enkla svaret från Jordan B. Peterson.

Det finns två skillnader mellan könen den ena är kulturell och den andra är biologisk om den kulturella skillnaden förminskas förstoras automatiskt den biologiska skillnaden. Jordan la fram vetenskapliga rön, som dessutom replikerats vid flertal tillfällen, t.o.m i Sverige på Göteborgs universitet, om att ju högre grad av jämställdhet ett land har desto större blir skillnaden mellan män och kvinnor. Det är alltså inget som Jordan B. Peterson har diktat ihop.

  -  We don’t agree on that var Annie Lööfs svar, det blev inte helt klargjort vilka hon menade med we. Hon höll inte med om de vetenskapliga rönen för det stred mot hennes ideologi som hon lärt sig sen barnsben. Jämställdhet är bra, likhet är bra.

Annie Lööf kan ju i viss mån vara ursäktad. Hon utsattes för en veritabel verbal ekvilibrist i form av den vältaliga Jordan B. Peterson i realtid, ingen tid för eftertanke. Hon hade fullt upp med att försöka förstå vad han pratade om på engelska. Då är det inte lätt att försöka formulera någon vettig kommentar också på en engelska som vi uppfattade som bristfällig. Hon kanske inte hade behövt säga att hon inte höll med om de vetenskapliga rön som framlades.

För att få ihop det när det gäller kulturella och biologiska skillnader kanske det är av vikt att klargöra hur män och kvinnor fungerar. Män är mer intresserade av saker och kvinnor är mer intresserade av människor. Därför faller det sig naturligt att män väljer ingenjörsyrket och kvinnor hamnar inom sjukvården. Ingen konstigt med det. Det är när det börjar kvoteras det blir konstigt. När män börja jobba inom sjukvården och kvinnor som ingenjörer kommer skillnaderna mellan könen att märkas. Män klarar helt enkelt inte av att ta hand om människor på samma sätt som kvinnor och kvinnor har inte samma fallenhet som män att jobba som ingenjörer. Hur ofta får män höra att det märks att du är man när en viss valhänthet uppdagas i det dagliga jobbet inom sjukvården. Det är alltså när de kulturella skillnader minimeras som de biologiska skillnaderna växer.

Sedan kommer vi till den ständiga diskussionen om jämställda möjligheter och jämställda resultat. Jordan menar att det är självklart med ”equality in opportunity” och det håller nog det flesta med om. Däremot tycker han inte ”equality in outcome” är något att sträva efter därför att det är omöjligt. Eftersom människor har olika förutsättningar kommer resultatet att bli olika trots att möjligheterna är de samma. Också ganska lätt att förstå. Alla människor har möjligheten att jobba inom sjukvården men resultatet blir olika bra eftersom en del människor (kvinnor) är bättre skickade att nå ett bättre resultat.

Jordan B. Peterson lyfter också fram tesen att Identity Politics är skadligt. Med Identity Politics menar han varje gång en grupps identitet sätts före gruppmedlemmarnas individualitet uppstår konfrontationer. Att tillhöra en grupp suddar ut individualitet och främjar klantillhörighet. Från historien borde vi ha lärt oss att olika klaner har olika normer och beteendemönster och det leder till animositet. Den svenska modellen anser att individuella skillander är ett uttryck för orättvisa maktstrukturer som bör utjämnas genom sociala påtryckningar och omfördelning av rikedom. Det är så kompetensens betydelse reduceras och framgång bortförklaras som ett utslag av ojämlikhet, en individs prestation ogiltigförklaras helt enkelt.

Att olikheter mellan män och kvinnor skulle orsakas av ett förtryckande patriarkat är fullständigt nonsens enligt Jordan. Det finns inget förtryckande patriarkat men att det ständigt förs fram gör att vi misslyckas med att uppmuntra unga män att vara starka och sträcka på sig. Vem vill bli beskylld att vara en del av en förtryckande grupp. En del av det kaos som Jordan anser att världen av idag består av har uppkommit därför att för tillfället transformeras vår värld, socialt, kulturellt och tekniskt så fort att vi tappat fotfästet, det destabiliserar oss.

Vi har försökt läsa på och försökt förstå vad det är Jordan B. Peterson vill förmedla. Han förnekar att det finns ett förtryckande patriarkat alltså ett mansdominerat samhälle. Olikheter mellan könen förstärks ju mer jämställt ett samhälle är och det är ett fenomen ingen trodde skulle uppstå, men så är det. Han anser inte att han provocerar bara säger sådant som han tror är sant. Om människor blir provocerade väljer de att bli provocerade det är upp till dem. Män och kvinnor är olika både kulturellt och biologiskt och skillnaderna går inte att jämna ut genom politisk ideologi.

 - Jag är en stor skeptiker till välmenande försök att anpassa stora sociala system utifrån ideologi, sa Jordan. Han var alltså skeptisk till försöken att förklara och försöka införa jämställdhet med en socialliberal ideologi. Lika möjligheter ja, men inte lika resultat p.g.a. olika förutsättningar.

Jordan B.Peterson hade uppenbart bevis att ideologiska försök att utjämna olikheterna mellan könen inte fungerar. Eftersom det finns vetenskapliga belägg för att ju mer jämställt ett samhälle är ju större blir skillnaden mellan könen fick den svenska modellen, som lett till världens mest jämställda samhälle, en knäpp på näsan. Det gjorde Margot Wallström förnärmad, Sveriges utrikesminister alltså, hon röt till med att hon inte förstod varför så många människor var intresserad av den mannen (hon menar nog Jordan B. Peterson), han borde krypa tillbaks under den sten han kröp upp ifrån, tyckte hon.  

Lööfs och Wallströms ideologiskt motiverade försvar av en verklighetsuppfattning de uppfattar så självklar gör att de förlorar omdömet. De avfärdar Jordan B.Peterson som vilseledd när det i själva verket är det egna tillkortakommandet som förhindrar förståelsen av motpartens argument. Kanske är det bristande kunskap i det engelska språket också. Annie Lööf kunde i viss mån vara ursäktad skrev vi tidigare beroende på att hon satt i samma program, i realtid, med Jordan men vilken ursäkt har Margot Wallström för sin nedlåtande kommentar. Om man önskar att meningsmotståndare ska krypa tillbaka under en sten företräder man inte det konstruktiva samtalet utan den allmänna opinionens förtryck. Inte heller kan det väl påstås att man företräder ett jämställt samhälle där även män får ha åsikter för att inte tala om vikten av yttrandefrihet. Tycker du inte som vi får du krypa tillbaks under en sten. Problemet för Margor Wallström är att hon inte förstod att det inte var en åsikt Jordan B.Peterson la fram det var ett vetenskapligt bevisat fenomen.

Vi upprepar. Ju mer jämställt ett samhälle är ju större blir skillnaden mellan könen. Är det rimligt att Sveriges utrikesminister ber en kanadensisk psykolog på besök i Sverige att krypa tillbaka under sin sten. På en enda vecka lyckades Jordan B. Peterson, utan uppsåt och utan att egentligen säga ett ont ord om svenska kvinnliga politiker, få dem själva att förminska sina möjligheter till att fortsatt vara respekterade för sin duglighet. Hur kul är det att bli ihågkommen som den person som tyckte att en psykologiprofessor från Kanada skulle krypa tillbaka under den sten han kom ifrån bara för att ett vetenskapligt rön stred mot en ideologi med vilken man inte kan anpassa komplexa sociala system.

Den liberala filosofen John Stuart Mills såg den allmänna opinionens tryck mot den enskilde som ett hot mot yttrandefriheten, det kan leda till att man censurerar sig själv  utifrån omgivnings tryck på liformighet och det leder till en inskränkning i individens frihet.

Jordan B. Petersons 12 livsregler

1. Stå rak i ryggen och skjut axlarna bakåt.
2. Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa.
3. Bli god vän med människor som vill ditt bästa.
4. Jämför dig själv men den du var igår, inte med hur någon annan är idag.
5. Låt inte dina barn göra något som får dig att tycka illa om dem.
6. Sopa rent framför egen dörr innan du kritiserar andra.
7. Ägna dig åt det som är meningsfullt inte åt det som är egennyttigt.
8. Tala sanning eller låt åtminstone bli att ljuga.
9. Förutsätt att den du lyssnar till kanske vet något som du inte vet.
10. Uttryck dig med precision.
11. Stör inte barn som åker skateboard.
12. När du möter en katt på gatan klappa den.

Av de som använder YouTube är 80% unga män och det är på YouTube Jordan B. Petersons föreläsningar finns och nu förstås utdrag ur Skavlan, programmet med Jordan B. Peterson och Annie Lööf och många andra intervjuer. Å andra sidan är 70% av amerikas universitetstuderande kvinnor och Jordan B. Peterson verkar även där. Det kanske vore bra för Anni Lööf och Margot Wallström att vara medvetna om mängden människor som följer och tar till sig Jordans teorier. Det kanske finns en anledning till att en så stor mängd unga män följer honom, i alla fall tycker vi på vinklarna att svenska kvinnliga politiker borde ställa sig själva den frågan. Att försöka få vetenskapliga rön till en debatt om jämställdhet är kontraproduktiv. Det har varit förvånansvärt tyst från Margot Wallström men det är ju ingen idé att gömma sig om ingen letar.

Jämställdhet mellan könen uppnås inte genom att sudda ut olikheterna istället bör olikheterna bejakas så att varje enskild individ kan utveckla sin fulla potential. Endast då kan en adekvat kompensation betalas ut som bygger på kompetens och prestation inte på vilket kön individen tillhör.

Efter fem månader i Sverige finns det anledning att försöka förstå varför människor kallas för rasister så fort någon form av kritik uttalas om den misslyckade integrationen bland Sveriges mångfald av immigranter. Ordet rasism/rasist har förlorat sin grundmening och om vi slänger ur oss ordet till höger och vänster vad ska vi då kalla riktiga rasister. Det finns säkert fler ord som överanvänds därför att människor inte orkar ta en faktabaserad diskussion. Det är lättare att avfärda personer med ett enda felanvänt ord. Vi börjar med att söka förklaring i två ofta använda källor nämligen Wikipedia och SAOL.

Från Wikipedia (något modifierad text)

Rasism definieras i allmänhet som system av föreställningar, tro och förfaranden som baseras på en världsbild eller ideologi där människan anses kunna delas upp i raser. I en snävare bemärkelse kan det definieras som fördomar, diskriminering eller antagonism riktad mot någon av en annan ras baserat på tron att en egen ras är överlägsen. Den biologiska rasismens ideologi innebär en tro att individer i en ras delar en uppsättning av karaktäristiska egenskaper, förmågor eller färdigheter. Att drag av personlighet, intellekt, moral och kulturella beteenden ärvs. Arvet innebär att raser kan rankas som medfött överlägsna eller underlägsna andra. Med denna tro som utgångspunkt kan skillnaderna mellan mänskliga raser påpekas och användas för att rättfärdiga diskriminering.

Från SAOL (Svenska Akademins Ordlista)

RASISM rasism, r.; best. –en

Etymologi

Politisk, social åskådning som i enlighet med vissa utrerade rasteorier kraftigt betonar rasens betydelse för samhället; strävan att hålla den engna rasen fri från främmande raselement GHT 1938, nr 163,s,3. (ordet utrerad betyder extrem, överdriven)

Då har vi en grund för vad rasism anses vara från de källorna. För att försöka förstå varifrån missanvändningen av ordet rasism kommer ifrån bör vi åskådliggöra problematiken med några exempel.

I en park i Örebro står en grupp invandrare och pratar på den asfalterade gången som är omgiven av grus. En äldre kvinna med rullator närmar sig gruppen och iakttagare anser att hon ser besvärad ut. Gruppen invandrare tar till en början ingen notis om kvinnan. En man med civilkurage ser scenariot och går helt sonika fram till gruppen, i vilken några förstår svenska, frågar på ett artigt sätt om de kan tänkas flytta på sig så den äldre kvinnan slipper gå ner i gruset med rullatorn. Först finns en viss avoghet i gruppen, kanske väntade de sig en uppsträckning för at de inte flyttade på sig självmant. Just den här gruppen inser dock snabbt att mannen med civilkurage säkert hade bett också ett ”svenskt” ungdomsgäng att flytta på sig och har inget emot att låta kvinnan passera på asfaltsgången. Kommentarerna som hörs är en del av problematiken och visar också på att människor har förutfattade åsikter om invandrare.

 - Hur tordes han gå fram, han kunde ju ha blivit nerslagen. Vilket språk använde han. Konstigt att de flyttade på sig.

Först och främst är det nog viktigt att språket var svenska. För det andra var sättet han tilltalade gruppen viktigt, artigt och vänligt. För det tredje framkom det efter samtal med mannen att han också hade påpekat att det är så här vi gör i Sverige för att underlätta för äldre och jag är säker på att ni skulle göra det för äldre människor i era hemländer. Alltså följa normalbeteende.

Ett annat exempel som vi fått oss berättat avser de unga FN-soldaterna iklädda kamouflageuniformer med en relativt stor svensk flagga fastsydd på ärmen, de var dessutom snaggade. Där de stod kanske stolta för att gjort en humanitär insats i någon oroshärd kommer plötsligt några ilskna män (kanske utlandsfödda men pratande svenska om än med brytning) och beskyller dem för att vara rasister med tanke på deras klädsel. De unga FN-soldaterna blir helt perplexa av kritiken och kan inte forma ett korrekt svar. I det här fallet ansågs svenskhet i form av den svenska nationalsymbolen, blå flagga med gult kors, vara ett uttryck för rasism.

Till en ort norrut i Sverige hade asylsökande sänts med buss. Chauffören hade inte fått någon direkt adress till något asylboende han släppte helt sonika av dem på ortens torg utanför ICA-butiken. Det var sen kväll och mörkt, kanske också lite kallt. Vilsenheten var total i gruppen asylsökande som släppts av på ett torg i en norrländsk by. Ingen fanns där för att ta emot dem och visa var de skulle bo. Situationen uppfattades av några ortsbor som försökte kommunicera med gruppen utan att lyckas. Det var ett sjuttiotiotal personer så förmodligen skulle de bo på många olika platser men som sagt, de hade ingen adresslapp med sig. Ortsborna hjälpte dem att komma in under tak men hade förstås inte sovplatser för sjuttio personer. Det blev en lång söndagsnatt men eftersom orten är liten kom informationen om att de asylsökande hade anlänt fram till den ansvarige för asylboendet tidigt på måndag morgon. Det här scenariot kan om det vrids och vänds kallas för rasism för att det inte fanns någon person som tog emot gruppen.

Kanske kan det tilläggas att flyktingar, alltså människor som flyr från sina hemländer p.g.a. etnicitet, politisk eller religiös förföljelse, inte har något boende eller jobb ordnat i landet de flyr till. De är i behov av all hjälp de kan få. Det går kanske att anta att flyktingar gärna flyttar ”hem” igen om läget i deras hemland förändras till det bättre. Immigranter däremot flyttar från sitt hemland av fri vilja och kommer till Sverige för att få ett bättre liv. Det finns alltså olika skäl till att komma till Sverige.

Vi vill berätta om ytterligare ett exempel. En äldre man som har så dåliga tänder att han knappt kan tugga maten för att det gör ont tycker att det är konstigt att inte han kan få i princip fri tandvård när asylsökande har det. Är han rasist för att han tycker det? Han har inget emot att asylsökande får ”fri” tandvård men vill också ha det. För övrigt är det många äldre som tycker att tandvård borde vara en del av sjukvården och där håller vi nog med de äldre.

Om någon får för sig att fråga hur stor del av Sveriges budget går till migrationen blir denna någon omedelbart stämplad som rasist. Det går inte att sätta ett pris på humanitär hjälp sägs det. Om nästa fråga är hur mycket av budgeten avsatts till åldringsvård och pension blir kommentaren det går inte att jämföra kostnaderna för migration och åldringsvård. Varför går inte det? Jämförelsen är inte till för att neka människor humanitär hjälp varken immigranter eller svenskfödda. Den är heller inte till för att skapa en vi och de situation.

Vi nämnde tidigare normalbeteende och vill därför återge ordväxlingen mellan Jimmy Åkesson och Annie Lööf i SVT:s slutdebatt.

 – Integrationspolitiken har handlat om att bara invandrarna får jobb löser sig allt. Det händer ju inte, det blir inte så. Man måste ställa sig frågan varför är det så svårt för de här människorna att få jobb, jo för de är inte svenskar, för de passar inte in i Sverige och då är det svårt att få jobb, sa Åkesson. 

– Hur uttrycker du dig, frågade Annie Lööf som dessutom slog näven i bordet.

– Du är alltid så arg Annie Lööf, sluta gapa och skrika i varje debatt, svarade Jimmie Åkesson.

I eftersnacket till slutdebatten valde SVT att gå ut och ta avstånd från SD-ledarens kommentar.

– Vi ska börja med att säga att Jimmie Åkessons uttalande här i inledningen var grovt generaliserande och SVT tar avstånd från det, säger programledaren Martina Nord.

Om Jimmy Åkesson istället sagt  ”det är svårt för invandrare att få jobb därför att de kommer från andra kulturer och traditioner, många kan inte prata svenska och har därför svårt att kommunicera med potentiella arbetsgivare” hade inte reaktionen från varken Annie Lööf eller SVT blivit så stark. Och tänk om någon annan av partiledarna sagt samma sak!

Dessutom är det ju så att många invandrare har jobb därför att de lärt sig svenska och följer svenskt normalbeteende. Om någon vill veta vad som får göras och vad som är förbjudet slås sällan en lagbok upp. Det går helt enkelt att få kunskap om vad som är tillåtet genom att titta hur landets befolkning beter sig. Det kan väl knappast anses rasistiskt att påtala att det är lättare att få jobb om svenska språket talas och att svenska normer följs.

Det får ju aldrig bli så att immigranter tar efter ”svenska” människor som konstant använder ordet rasist om andra som är kritiska till hur integrationen sköts. Det får heller aldrig bli så att ordet rasist används av immigranter för att rättfärdiga ett felaktigt beteende och med felaktigt menas ett beteende som strider mot svensk lag. Vi har svårt att förstå att människor måste känna rädsla att bli kallad rasist bara för att fakta söks om kostnader för immigrationen. Om någon vill veta hur många som lär sig svenska på SFI och hur många invandrare som faktiskt nyttjar möjligheten att lära sig svenska hamnar denna någon i rasistfacket. Är rädslan sprungen ur en hotbild och om så är fallet från vilka?

Tro inget annat än att svenska människor i allmänhet är positiva till att hjälpa människor i nöd. Uttrycket mänskliga rättigheter används ofta i samband med asylsökande. Det får däremot inte bli så att de mänskliga rättigheterna för asylsökande tullar på de mänskliga rättigheterna för den inhemska befolkningen. Det är självklart skillnad på rättigheten att få fortsätta att leva och att kunna få tänderna fixade så att det går att äta utan att det gör ont. Det ena kanske inte behöver förta det andra. I människors sinnesvärld är mänskliga rättigheter subjektiva. För en svensk är rätten att leva utan att bli förföljd p.g.a. etnicitet, politisk åskådning eller religiös tro självklar. Däremot verkar inte rätten till ett problemfritt åldrande vara en prioriterad mänsklig rättighet. Vi får passa oss så att inte krav på mänskliga rättigheter för den inhemska befolkningen blir kallad rasism. Vi är ganska säkra på att äldre människors önskemål om en väl fungerande åldringsvård inte är ett utslag av rasism

Vi vill poängtera att självklart ska rasism inte förekomma någonstans i världen och vi på vinklarna är så klart motståndare till rasism som företeelse. Det är när ordet rasist används i tid och otid vi reagerar. Låt oss därför använda ordet rasist om rasister för det finns sådana också. Läs Från Aftonbladet Lördag 22 september 2018.

Vi vill avsluta med en reflektion av företrädare för SKPF (Svenska Kommunal Pensionärernas Förbund) i Gävleborg med ordförande Lars Johansson som återgivare av pensionärers synpunkter.

Att åldras är som att bestiga berg, man blir lite andfådd men man får mycket bättre utsikt”, så uttryckte sig Ingrid Bergman.

I olika sammanhang och situationer har företrädare för SKPF mötts av berättelser om och av äldre. Finns förutsättning för ett värdigt åldrande, vill vi bli gamla är frågeställningar som ofta kommer fram i samtal. Hur ser vår vardag ut, hur ser vårt samhälle ut och hur mår vi människor, ung som äldre?

Situationen för många äldre har försämrats på flera sätt. De anställda inom vård och omsorg blir färre medan antalet äldre ökar, vi lever längre och behoven är fler, verkligheten motsvarar definitivt inte behoven.  Att bli gammal innebär för många känslan av att inte räknas, inte bli sedd och inte i något avseende vara behövd,  ”inte så viktig att kosta på”. Vårt samhälle är byggt av dem som i dag får uppleva att deras berättigade krav på rättvist och värdigt bemötande, inte på något sätt är en självklarhet.

Något som också bekymrar är den snabbhetskultur som finns i samhället. Allt ska gå så fort, det verkar vara det som är viktigast, inte vilka behov som finns. Tid för reflektion och eftertanke finns inte. Hemtjänstpersonal och de äldre vittnar om snabba besök, exakta tidsangivelser, inget utrymme för flexibilitet och social samvaro. På vems mandat och med vilken rätt får detta ske? Vi vet att det kommer att behövas hundratusentals människor inom äldreomsorgen, men var finns de?

Varje dag gör de anställda ett enastående arbete, men hur ska de anställda kunna vidareutveckla, göra det som var bra ännu bättre i morgon och ta tag i det som inte var bra. Hjärtat är fyllt av otillfredsställelse efter en arbetsdag. Påståenden som att personalen är tärande och inte kostnadseffektiv, trots att de är behövda i stora mått, dag som natt måste vara nedslående.

En meningsfull vardag fylld av stimulans och möjlighet att få ta del av och själv utföra, utifrån det man klarar av, inom kulturens område är också en rättighet för äldre. Det måste till kunskap och det måste till tid för reflektion och eftertanke, för att se och förstå. Beslutsfattare i olika beslutsled har ett mycket stort ansvar. De positiva exemplen finns också och måste lyftas fram och synliggöras.

I den bästa av världar, kan den tredje och fjärde fasen i livet ha förutsättningar att bli en fascinerade resa, med nya perspektiv och nya utmaningar. Men då måste insikter och politiskt mod till, att få åldras med värdighet är självklart en mänsklig rättighet.

De mänskliga rättigheterna reglerar i grunden förhållandet mellan staten och individen. De utgör en begränsning av statens makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter för staten. Ett exempel är att staten är skyldig att skydda individens rättigheter från att kränkas av andra enskilda. Några rättigheter som har en tydlig koppling till det demokratiska beslutsfattandet är åsikts- och yttrandefriheten, mötes- och föreningsfriheten samt den allmänna rösträtten. Även andra rättigheter har betydelse för demokratin. Ett tydligt exempel är rätten till utbildning. Ett annat är att det krävs en viss basnivå av materiell standard för att den enskilde ska ha kraft och råd att utöva sina mänskliga rättigheter. Även rätten till sjukvård (åldringsvård) fnns med i konventionen.

Förbudet mot politiska sammankomster är fortfarande på plats och politiker blir alltmer vågade för att inte säga sofistikerade i att kringå förbudet. En ny valkommission är på plats och alla organiska lagar som reglerar politiska partiers förhavande har också blivit utfärdade. Den sittande regeringen, NCPO, tycker att det fortfarande finns oro i leden så att släppa helt på restriktionerna lär dröja tills december enligt vice statsministrarna Wissanu Krea-ngam och Prawit Wongsuwan. Nu är det ju mer eller mindre en sanning att val ska hållas någon gång i slutet på februari 2019 så de mest otåliga politikerna försöker hitta sätt att mörka sina politiska förehavanden.

Ett parti som tros ligga bra till för att vinna ett kommande val är förstås Pheu Thai, det parti som bildade regering innan den militära interventionen i maj 2014. Partiet har ju två före detta statsministrar boende utomlands för att undvika hamna i fängelse. Både Thaksin och Yingluck Shinawatra är sociala-medier-tränade, dessutom tycks åtminstone en vice statsminister acceptera att medlemmar i partiet åker utomlands och träffar Shinawatras. Just det har Suriyasaj Katasila en av ledarna för PDRC, People’s Democratic Reform Committee svårt att begripa. Det är ju inte klargjort att det ges politiska riktlinjer vid träffarna för om så är fallet riskerar förstås Pheu Thai att upplösas innan valet. Enligt de nya lagarna som reglerar partierna framgår det klart och tydligt att ingen påverkan utifrån får förekomma.

Ett sätt att försäkra sig om att Pheu Thai politiker fortfarande har en hemvist om en upplösning sker är att helt enkelt bilda ”reservpartier”. Redan registrerade är Pheu Chart och Pheu Tham. Pheu Chart som kan översättas med För Nationen backas av Pheu Thai veteranen Yongyuth Tiyapairat och en av UDD, United Front for Democracys kärnledare Jatuporn Prompan. Det finns ett visst missnöje bland andra Pheu Thai politiker som menar att alla UDD-ledare som lovat att inte starta ett politiskt parti kan jämföras med en annan löftesbrytare Suthep Thaugsuban, PDRC-ledaren. UDD var ju inte politiskt bara inriktade på att protestera mot en viss orättvisa i samhället. Att registrera partier är tillåtet och förstås ett sätt att skapa politisk uppmärksamhet. Enlig de organiska lagarna är det fritt och en rätt att registrera ett politisk parti om minst 500 personer har en liknande ideologi och klarar av att få ihop en miljon baht som partikassa.

Abhisit Vejjajiva, Demokraternas ledare är som vanligt snabb att kritisera vad andra har för sig och anser att det är valkommissionens plikt att förhindra uppenbara samarbeten mellan partier med liknande namn. Han säger det inte rent ut men självklart anser han som många andra kritiker att de tre partierna med Pheu som prefix har liknande politisk agenda och kommer att agera som ett parti när valet väl är vunnet. Att bilda ”reservpartier” strider mot andemeningen av de nya organiska lagarna hävdar han vidare. Däremot har han inte nämnt det egna partiets förehavanden kanske beroende på att det inte är självklart att det är han som kommer att leda partiet vid nästa val. Att han förstått andemeningen med de nya lagarna ska han förstås ha beröm för.

När vi nämner Demokraterna är inte steget långt till Suthep Thaugsuban som ju var partisekreterare för Demokraterna ända tills han blev besatt av att avsätta Yingluck Shinawatra och bildade PDRC, People’s Democratic Reform Committee. Vi minns alla hur de ville stänga ner Bangkok från december 2013 till maj 2014. Om Suthep lyckades i sitt uppsåt lovade han dyrt och heligt att aldrig mer engagera sig politisk. Att han är en av grundarna till ACT, Action for Thailand Party, är uppenbart inte politisk aktivitet i hans tycke. För övrigt är också Suriyasaj nämnd tidigare en av grundarna för ACT. Att Suthep smyger fram i kulisserna tror han inte ens på själv. Hans förhavande kallas ”roadshow” för att återförenas med PDRC supportrar, det är ju trots allt mer än fyra år sedan det träffades varje dag i 5-6 månader. Att ACT vill ”revolutionera” Thailand genom en serie av reformer finns kvar men nu inskrivet i partiprogrammet. Människors demokratiska reformparti, PDRP föll inte i god jord så det fick bli ACT istället.

En 300-kilometers radie runt Bangkok är för närvarande besökt av en dörrknackande Suthep och tydligen är alla supportrar för PDRC också stödjande ACT. Det är tummen upp vart än han kommer. Men politik pratas det inte, det förs bara samtal med lokalbefolkningen som får lufta sitt missnöje och natururligtvis komma med förslag till vad de vill få gjort om ACT kommer till makten. Suthep har heller inte dolt sin support för den nuvarande premiärministern Prayuth Chan-ocha att också bli premiärminister efter valet.

En av anledningarna till att Pheu Thai har fått tvillingpartier är att åtminstone fem partier stöder den nuvarande regimen och gärna vill se Prayuth som blivande statsminister. Vi behöver balansera för och emot säger Jatuporn Prompan. Alla gamla veteraner är som ni märker igång med käbblandet igen. Det är märkligt att så fort nya lagar kommer till används mycket tankemöda till att kringgå dem istället för att följa dem. Att försoning mellan politiska opponenter skulle skett verkar inte särskilt troligt. Det känns som om Valkommissionens tuffaste jobb kommer att vara under upprinnelsen till valet, att bevaka politikers förehavanden, att se till att de inte bryter mot de nya organiska lagarna kommer att bli svårt. Minst lika svårt kommer det att vara att utmäta bestraffningar på ett rättvist sätt. Det är så rättvist blir rättstvist.

Efter våra äventyr i Västernorrland med många thailändska bärplockare insåg vi att Sverige inte är som Povel Ramel beskrev det i sin Turistflamenco. ”Och när jag kommer hem till mitt land skall jag kyssa var björk, än om där är mulet ibland och om vintern är mörk, hädanefter lockar mig ej söderns sol och mystik, bara namnet Sverige för mig  är som himmelsk musik, Thore Skogman fallera eller Göing´flickera, dans på en loge med dragspel och så någonting till livs, hurra för en helsvensk potatis, hurra för en biff Quantum Satis, hurra för en sup och en sillsvans, hurra för en kräfta med dillkrans och så gås med krås och sås, och så fettisdagsbullar därpå-å-å-å-å-å …..”. Det var så den gick. Uttrycket Quantum Satis är ju inte svenskt utan latin och kanske behöver en förklaring. Det är helt enkelt en specifikation för en ingrediens och med QS menas; använd den mängd av ingrediensen som behövs för att uppnå det önskade resultatet. Vi vet att Thore Skogman inte är bland oss längre men så vitt vi vet lever medlemmarna i Göingeflickorna men är lite till åren komna. Björk, växlande molnighet, mörk vinter, loge med dragspel, en helsvensk potatis, en sup och en sillsvans, en kräfta med dillkrans, gås med krås och sås och semlor, allt finns ju kvar men kanske inte är en bekräftelse på svenskhet längre.

Vi har tagit del av Anna-Lena Lauréns, DN:s Moskvakorrespondent, artikel om hur Sverige och Finland för den delen är idag och vi är benägna att instämma. Lite egna funderingar kommer efter hennes briljanta beskrivning av hur den arroganta bolsjevismen fått nytt liv.

Det krävs en app för att köpa bussbiljett och en dator för att betala räkningar. Men vad händer med alla som inte vill eller kan vara digitala?

I över tio år har jag bevakat före detta Sovjetstater. Deras största problem när det gäller samhällsutvecklingen är arvet från bolsjevismen, eller rättare sagt: Det bolsjevikiska sättet att tänka. Det bolsjevikiska tänkandet ska inte förväxlas med socialism. Socialism är en ideologi, det bolsjevikiska tänkandet ett svartvitt, dogmatiskt sätt att betrakta världen. Det går i korthet ut på att diskussioner är överflödiga eftersom bolsjeviker är intellektuellt överlägsna alla andra.

Det bolsjevikiska tänkandet är universellt och lånar sig till vad som helst – socialism, kapitalism, nyliberalism. Det saknar skrupler, tjänar sin herre och betraktar lögnen som ett, inte bara godtagbart, utan utmärkt verktyg. Dagens nyliberaler skulle antagligen bli mycket förvånade om de fick veta att deras deviser skulle göra Leo Trotskij stolt. Precis som han betraktar de förmågan att erkänna fel som ett tecken på svaghet, motståndare som dödsfiender och folket som en organisk hop dummerjönsar. Det bolsjevikiska tänkandet är inte intresserat av att resonera, utforska och pröva sanningar. En god bolsjevik ställer aldrig frågor (förutom de retoriska). Bolsjeviken vet redan allt.

Jag växte upp i ett välfärds-Finland som inte var bolsjevikiskt. Det var på inga vis perfekt, men det hade som utgångspunkt att det var viktigare att samhälleliga lösningar verkligen fungerade än att de tjänade någon viss reformplan. Både i Sverige och Finland har beslutsfattarna i hundratals år blivit uppfostrade av fria bönder, nykterhetsrörelser, jaktlag och syföreningar som har präntat in en grundläggande medvetenhet hos våra politiker, företagsledare och tjänstemän om att saker och ting måste lösas pragmatiskt, praktiskt och nära människan.

Folk går inte att lura – de märker om saker och ting inte fungerar. Om tågen slutar gå i tid och breven inte kommer fram betraktar medborgarna detta som en försämring. Sådana saker är inte svåra att förstå för icke-bolsjevikiska beslutsfattare. I både Sverige och Finland är posten inte längre vad man avser med ett postverk. (”Som ett brev på posten” i meningen säkert finns inte längre red. anm). Lite för många av försändelserna tappas nuförtiden bort (precis som i Ryssland, där jag bor). Tågförseningar är så vanliga att det fina svenska uttrycket ”går som tåget” har fått en helt ny innebörd. (I Ryssland går tågen däremot som en klocka.)

För en bolsjevik spelar sakernas egentliga tillstånd emellertid ingen roll. Det viktiga är om man har följt planen. Huruvida planen är kapitalistisk, socialistisk eller nyliberal kvittar lika.

Följande exempel på nybolsjevism är från Finland och Sverige:

En eftermiddag i början av augusti står jag på järnvägsstationen i Helsingfors och inser faktum. År 2017 beslöt Helsingfors regiontrafik (HRT) att den för passagerarna ytterst behändiga biljettförsäljningen på pendeltågen avskaffas. Konduktörerna blev dock kvar. Deras uppgift är nu att ”ge passagerarna service”. Det är emellertid strängt förbjudet för dem att sälja biljetter till passagerarna. Vederbörande ska i stället ladda ned en app. Själv har jag redan hundratusen appar i min telefon (eftersom varenda myndighet och företag i både Sverige och Finland kräver att man ska ladda ned en app för att kommunicera med dem). Telefonen har inte plats för fler, i synnerhet inte en app som jag aldrig behöver eftersom jag inte bor i Helsingfors.

Tåg efter tåg svischar iväg medan jag försöker hitta biljettautomaterna. Till sist orkar jag inte längre släpa vår lilla delegation bestående av en jättelik kappsäck, ett antal mindre väskor, en hundbur samt pudel och barn kring stationen, utan säger till barnet att vi stiger på ett tåg och hoppas att det löser sig i alla fall. Vi stiger på tåget. Stora skyltar förkunnar att man inte längre kan köpa biljett av konduktörerna. Kännbara böter utdelas till passagerare utan biljett. I hopp om att telefonen ändå ska ha utrymme försöker jag ladda ned HRT:s app. Samtidigt spanar jag nervöst åt alla håll efter så kallade smurfar – blåklädda vakter i Helsingfors kollektivtrafik med rätt att bötfälla passagerare. Telefonen frågade efter lösenordet till mitt Apple-id. Det hade jag naturligtvis glömt bort. Jag skapar ett nytt lösenord, lyckas ladda ned appen och köper en biljett. Svetten rinner. Då inser jag att vi har hoppat på fel tåg. Vår delegation kliver av tio kilometer i fel riktning och blir hämtade med bil.

Året innan åker jag till Göteborgs bokmässa. Framme på Landvetter marscherar jag snabbt ut till, som jag tror, den väntande taxikön. Jag är dödstrött och vill bara till hotellet. Inte en bil så långt ögat kan nå. Det visar sig att bilarna inte längre behändigt väntar vid utgången i en civiliserad kö. I stället ska man gå till en jättelik parkeringsplats där bilar kommer körande från alla håll. Vissa är förhandsbeställda, andra fångas in mitt framför näsan på mig av passagerare som redan vet att det är djungelns lag som gäller.

– Det här är det nya systemet på Landvetter, meddelar taxichauffören när jag till sist lyckats vinka in en bil. Vi får inte vänta på flygplatsen. I stället har vi ett datorsystem som meddelar oss när det behövs bilar.

Han gör en gest mot en jättelik p-plats med minst trettio taxibilar, alla med lamporna på. De går på tomgång och fyller luften kring Landvetter med koldioxid. På stället dit vi passagerare har dirigerats finns det däremot inga bilar.

– Datorsystemet fungerar ofta inte, ibland pajar det. Så ibland har vi en massa passagerare som väntar vid flygplatsen och inte en enda bil som kan köra.

Jag begrundar detta medan chauffören tillägger:

– Du förstår, Landvetter vill bli världens miljövänligaste flygplats. (reparera inte sådant som inte gått sönder Landvetters taxikö fungerade alldeles utmärkt förut red.anm.)

”Vi arbetar ständigt för att förbättra vår service. Efter samtalet får du kanske ett automatiserat samtal från kundservice”, säger Nordeas kundtjänst när jag ringer för att åtgärda ett problem med mitt bankkort. Jag har då köat i tio minuter och hör meddelandet för sjätte gången. Innan dess har jag testat med Nordea Chat. Där får jag först ett meddelande:

– Väntetiden är för närvarande 3 minuter.

Sedan ett nytt meddelande:

– Tiden är inte en uppskattning om din väntetid till tjänsten utan den anger hur lång kön är för närvarande.

Posten fungerar inte, järnvägarna fungerar inte, bankerna vägrar befatta sig med äldre personer, personer med funktionshinder och alla andra som aldrig kommer att bli digitalt kunniga. (Inte heller med kontanter red.anm.) Vilken är skillnaden mellan ”väntetid” och ”hur lång kön är för närvarande”? Kanske Nordea Chat kan svara även på den frågan. Men det får vi aldrig veta. När tre minuter har gått och ingen handläggare har svarat löser Nordea problemet genom att stänga ner chatten. Jag ringer banken. Efter 18 minuter och 54 sekunder lyfter en bankrådgivare på luren. Nästan samtidigt ringer min chef. Skräckslagen för att samtalet till banken ska brytas kastar jag luren i örat på henne. Nordea har flera gånger meddelat mig att samtalen med banktjänstemännen bandas, med syftet att förbättra servicen. Frågan som kvarstår är varför banken inte i stället kan lägga energi på att förkorta kötiderna och se till att någon svarar på chatten?

Upplevelserna av de svenska järnvägarna ska vi lämna därhän. I somras när min åttaåriga dotter och jag skulle resa från Stockholm till Vimmerby och därifrån till Växjö åkte vi buss över halva sträckan. Jag var enbart tacksam över att den sammanlagda förseningen inte översteg två timmar. Nyligen frågade min dotter:

– Mamma, fanns det en tid när det tog flera MÅNADER för posten att komma fram?

– Det fanns det. Och nu är vi där igen, svarar jag och skrattar högt, närmast hysteriskt.

Barnet förstår inte varför det är roligt. Hon vet ännu inte att våra nybolsjevikiska beslutsfattare styrs av en religiös tro på privatiseringens välsignelse.

Alla kundtjänsterna är utformade så att man helst själv ska hitta svaret på alla frågor via nätet och bara i yttersta nödfall ska vända sig till företaget. Om man gör det straffas man med att stå i telefonkö, ofta upp till en halvtimme eller mer. När man äntligen kommer fram visar det sig ofta att problemet inte alls berodde på ens digitala okunnighet utan över huvud taget inte hade kunnat lösas utan personlig kontakt med företaget.

Bankerna lägger ner kontor och säger att det är kunderna som inte vill ha dem. På de kvarvarande kontoren försämrar man servicen. Köerna blir längre än någonsin, alla som inte absolut måste gå till banken (det vill säga alla som inte är fattiga, gamla eller outbildade) slutar göra det. Då kan bankerna stänga ner fler kontor, med motiveringen att kunderna inte vill ha dem.

Vad kännetecknande bolsjevikerna?

1. En starkt ideologiserad syn på samhället.
2. En närmast sakral syn på dogmer och maximer.
3. En förmåga att målmedvetet och entusiastiskt bortse från hur ens ideologi fungerar i praktiken.

Det är ett direkt utslag av nybolsjevismen att när man genomför en digitalisering får det inte finnas några alternativ som kan rädda en situation där systemet kollapsar – eller då det visar sig finnas en kundgrupp som inte behärskar de digitala systemen.

Nybolsjevistiskt skrupelfri är också myndigheters och företags inställning till hur lång tid medborgare eller kunden tvingas lägga ned på att sköta ett ärende. Svar: Det finns ingen tidsgräns. Inga klagomål i världen skulle få ett företag att anställa tillräckligt många på kundtjänst för att garantera en rimlig kötid under större delen av arbetsdagen. Man sparar pengar genom att låta kunder sköta saker som tidigare var företagets ansvar och trumpetar samtidigt ut att kundservice ligger i fokus. Enligt nybolsjevismens principer är det nämligen helt okej att ljuga. Man kan förneka hur mycket som helst. Det gör ingenting att kunderna klagar, eftersom det finns en fin fatabur av standardsvar att välja ur.

Man kan, som Trafikverkets generaldirektör i sitt svar till Johan Hiltons krönika härom året om SJ:s ständiga förseningar, säga så här:

– Tågen har precis lika bra punktlighet som flyget.

En populär metod är att göra som Helsingfors regiontrafik. När biljettförsäljningen på tåg upphörde visade det sig att man fortfarande inte hade installerat biljettautomater på alla stationer. Då svarade HRT att ”många olika alternativ” kvarstår för den som vill köpa tågbiljett. Sanningen är att noll alternativ kvarstår för den som saknar smarttelefon eller är minderårig (de får inte ladda ner appen).

Den 17 november 1935 höll Stalin ett tal till en grupp så kallade stachanovtsy. Det betydde elitarbetare – sovjetarbetare som slog rekord när det gällde att bryta kol eller tillverka maskindelar. Där uttalade Stalin den berömda frasen:

– Livet har blivit bättre, kamrater, livet har blivit gladare! Och när man är glad, arbetar man bättre.

”Livet har blivit bättre, livet har blivit gladare” blev därefter en av kommunistpartiets mest kända sloganer under 1930-talet – decenniet för Stalins massutrensningar, som nådde sin kulmen år 1937. Det är en fras som i sin praktfulla förljugenhet måste betraktas som alla myndighets- och företagsklichéers moder. Dess andemening är exakt densamma som i Försäkringskassans slogan från år 2016: ”Alla behövs i laget Sverige” och ”Sjukskrivning är inte svart eller vitt. Vi frågar efter vilken arbetsförmåga du har, inte hur sjuk du är.” Sloganerna spreds i en reklamkampanj som kostade 25 miljoner kronor, samtidigt som villkoren för sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa skärptes. Ingen bolsjevik kunde ha gjort det bättre. Inte ens på 1930-talet.

När jag i somras kom till Finland på semester bad mina föräldrar mig om hjälp med att ansöka om nya pass. Ansökan måste nämligen göras elektroniskt. De hade lydigt försökt, men inte klarat av det. Irriterat slutförde jag deras ansökningar.

– Ni måste lära er det här! sade jag strängt. Så svårt är det inte!

Efteråt fick jag en obehaglig känsla i maggropen. Appar, appar, appar ... men vad gör man om man inte riktigt fattar?

Min pappa är född 1939, mamma 1945. De har levt under en tid när man förvarade mjölkflaskor i högar av isblock som togs ur sjön på vintern och täcktes över med sågspån. Därefter har de utan större problem hängt med i alla förändringar. Utom den här. När vi besöker Helsingfors vågar de inte längre ta spårvagnen utan mig, för de klarar inte av att ladda ned appen som krävs för att köpa biljett. Mina akademiskt utbildade, samhällsaktiva föräldrar har börjat undvika att göra vissa saker. De väntar in mina glesa besök i Finland för att få viktiga ärenden gjorda. Det borde vara en självklarhet för myndigheterna att hitta enkla lösningar för medborgare som föredrar att sköta sina ärenden utanför den digitala sfären.

Inom nybolsjevismen spelar agitprop, reklam, en väsentlig roll. De är måna om fasaden. Därför putsar man den genom påkostade reklamkampanjer (Försäkringskassan) och genom att tilltala kunderna man behandlar som kattlort med utsökt vänlighet. Nybolsjevism med ett mänskligt ansikte, kunde det kanske kallas.

En dag har jag ett ärende till svenska skatteverket. Efter att ha telefonköat i en halvtimme ger jag upp.

Följande morgon prick klockan 08.00 svensk tid ringer jag upp igen. Jag har ett mycket enkelt ärende – jag behöver ett registerutdrag. Först måste man tala med en robot. Den är mycket omständlig och vill veta mitt exakta ärende. Finlandssvenska sje-ljud tycker den inte om och jag är tvungen att ändra mitt sätt att tala för att den över huvud taget ska befatta sig med mig. (Inom nybolsjevismen försitter man aldrig en chans att inte bara explicit utan också implicit förödmjuka sina kunder.) Jag säger att jag behöver ett registerutdrag. Roboten föreslår att den ska koppla mig till folkbokföringen.

– NEJ! skriker jag.

– Då kopplar jag dig till folkbokföringen, svarar roboten vänligt.

Livet har blivit bättre, livet har blivit gladare.

Vinklarna gjorde ett tappert försök att ta ut pengar från det egna bankkontot. För att förbereda bankkontoret ringde jag upp och meddelade att jag skulle komma in till banken dagen därpå. Den som svarade föreslog att jag skulle använda en bankomat men vid en sådan kan jag bara ta ut en mindre mängd pengar än vad jag tänkt mig. Nästa gång jag kan ta ut en lika stor mängd är den åttonde dagen efter första uttaget. Nästa förslag var att jag skulle transferera summan men om jag hade velat göra det hade jag inte ringt förklarade jag. Nej, det går inte att ta ut pengar, inte ens de egna, från kontantfria bankkontor det måste jag försöka förstå. Som jag fattar det så finns inte mina pengar på riktigt bara som en sifferkombination digitalt. Om jag vill sätta in pengar måste jag förklara var jag fått dem ifrån. Vi förstår nu att någon polisreform inte behövs. Bankerna har tagit över det polisiära jobbet med att jaga förbrytare som dräller omkring med kontanter.

Som motvikt till ”bolsjeviker” majoritetens män fanns ”mensjeviker” minoritetens män i Ryssland före och under Lenins tid i början av 1900-talet.