Mat-Hälsa-Miljö

Mat-Hälsa-Miljö (46)

I slutet på 80-talet och början på 90-talet var det ite många människor i Thailand som brydde sig om miljön. Besöktes ett vattenfall låg de plastpåsar och tomflaskor överallt. Sedan dess har det gått fort. Nu diskuteras projekt med solpaneler i Thailands alla byar. Sopor återvinns av flertalet företag varav ett tar hand om 15% av alla sopor i Thailand. ”Ingen ska tala om för mig att en plastflaska är värdelös” började det med. Det var Somthai Wongcharoen som yppade de magiska orden när han startade Wongpanits återvinningsstationer.

micco gronholmVi har tagit del av och noga läst igenom en artikel om Pandemins psykologi publicerad av Micco Grönholm (Head of Future, City of Helsingborg). Den handlar om fenomenet kognitiv bias något vi brottas med dagligen även i icke-corona-tider. Artikeln är lång och vi har därför valt att dela in den i två delar. Råd om hur att hantera kognitiv bias kommer i del 2. Under coronavirusets utbredning till jordens alla hörn har vi tagit del av de mest häpnandsväckande teorier och påstående i olika medier. Det är därför med stor tacksamhet till Micco Grönholm vi väljer att publicera en sansad artikel som leder till eftertanke. Artikeln ger en förklaring till det vid tillfällen irrationella beteende bland beslutsfattare.

Kognition är en psykologisk term och kan kort förklaras som en samlingsterm för de mentala processer, normalt viljestyrda, som handlar om kunskap, tänkande och information. I klassisk psykologi talas det om kognition, emotion och volition, alltså tänkande, känsla och vilja som de tre begrepp som styr psyket.

Kognition och perception, det vill säga de psykologiska processer som är aktiva då vi tolkar sinnesintryck, är inte två helt skilda områden utan överlappar varandra något. Perception kan också kallas varseblivningsförmåga utan vilken det är svårt att vara förutseende och på så vis undvika missöden.

Motsatsen är emotionellt handlande som exempel när ett elakt mail besvaras innan ilskan hunnit lägga sig.

Vi människor har en kollektiv övertro på vår förmåga att tänka och agera rationellt. I själva verket präglas våra beslut allt som oftast av så kallade kognitiva bias, en slags genvägar till beslut eller kanske mentala tumregler. Under evolutionens gång har vi utvecklat de här beslutsgenvägarna för att de sparar tid och mental kraft; vi kan fatta mängder av beslut snabbt, automatiskt och omedvetet. Men i vissa sammanhang och under vissa omständigheter snedvrider genvägarna vår verklighetsuppfattning, till exempel när vi ska hantera komplexitet, när vi står inför situationer som vi inte har tidigare erfarenhet av och när vi upplever fara. Våra kognitiva bias tar över och utan att vi lägger märke till det blir våra tankar och beslut irrationella och ineffektiva på ett rätt så systematiskt sätt. Det händer alltså att människan överlåter sortering av information till de omedvetna (red.anm.).

Det är den systematiken som beskrivs i den här texten – hur 10 kognitiv bias påverkar våra tankar och beslut under coronakrisen.

  1. Belief Bias| Många människor bär på en omedveten övertygelse att stora problem också kräver stora lösningar. Det konstaterar professor Steven Taylor i boken The Psychology of Pandemics. Den här idén om en slags balans mellan problem och lösning kan förklaras med belief bias, alltså människans tendens att utvärdera slutsatser och acceptera dem som sanna eftersom de är trovärdiga, snarare än för att de är logiska eller faktabaserat riktiga.

När Folkhälsomyndigheten berättar för oss att det stora problemet som vi står inför inte ska mötas av stora utan av små och till synes triviala lösningar, som att tvätta händerna, hosta i armvecket och stanna hemma om vi känner oss sjuka, uppstår en mental konflikt. Vi vill ha större åtgärder. Och det viktigaste blir att åtgärden upplevs lika stor som problemet, inte vilka effekter åtgärden leder till – eller inte leder till.

Därför vill vi också göra mer för att skydda våra nära och kära. Alltså agerar vi på det sätt som vi kan och hamstrar ett överflöd av livsnödvändiga varor som toalettpapper, vetemjöl och jäst. Inte för att beteendet är faktabaserat eller logiskt, utan för att det känns rätt.

 

  1. Bandwagon effect| I sociala och ibland politiska situationer tenderar vi människor att anpassa oss till majoritetsuppfattningen. Vi både tror och gör saker bara för att många andra verkar tro och göra på samma sätt. När alla grannar hamstrar livsmedel känner vi oss tvungna att göra detsamma. När börsen börjar falla är det lätt att fångas med och börja dumpa sitt aktieinnehav. När halva Europa stänger skolorna borde så klart också Sverige göra det.

Viljan att göra som alla andra har dock inget att göra med vilken effekt som åtgärden kommer att få. Bandwagon effect handlar istället om en slags grupptänkande och kan härledas till människans tidiga utveckling, när lojaliteten mellan gruppmedlemmar liksom konsensus om vad som är sant och falskt var en överlevdnasfråga för både individ och grupp. “Människan har anpassats till att överleva i grupp, inte för att nå en så korrekt verklighetsuppfattning som möjlig” menar professor Mikael Klintman, författare av Knowledge Resistance: How We Avoid Insight from Others.

Bandwagon effect leder ofta till att lösningar som är enklare för majoriteten att förstå vinner över lösningar som är mer kreativa eller komplexa, även när de lättbegripliga lösningarna är bevisat mindre effektiva.

  1. Anchorning bias| Vi människor har en tendens att lägga en överdriven vikt vid den första informationen vi får. Eller uttryckt på ett annat sätt: det första vi bedömer påverkar vår bedömning av allt som följer därefter. Dessutom påverkas vår ursprungliga bedömning inte särskilt mycket av den information som vi får senare.

Ett konkret exempel på anchoring bias är vår benägenhet att bedöma andra människor baserat på det första intrycket. Alla förändringar av vår ursprungliga bedömning gör vi sedan genom att justera det första intrycket, inte genom att göra en ny bedömning.

Anchoring bias påverkar oss i allt från hur vi värderar priser till hur läkare ställer diagnoser. Och, så klart, hur vi bedömer coronaviruset. När viruset initialt presenterades som samma slags virus som orsakade SARS och MERS, vilka hade en dödlighet på mellan 10 % och 40 %, blev det utgångspunkten för vår bedömning av hur farligt Covid-19 är för oss. Alternativt skedde ursprungsbedömningen när WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus i början av mars informerade att dödligheten låg på 3,4 % – en siffra som f.ö. angav dödligheten jämfört med rapporterade fall, inte jämfört med antal smittade.

All information som vi därefter har fått gällande Covid-19:s dödlighet har vi bedömt i relation till den första informationen vi fick, och alltså inte som helt ny information. Därför har vi svårt att ta in att dödligheten fortlöpande har justerats nedåt och att en del forskare nu menar att den motsvarar dödligheten hos en vanlig vinterinfluensa.

  1. Framing effect| Vi människor fattar olika beslut beroende på om alternativen presenteras med positiva eller negativa konnotationer. Det bevisade psykologerna Amos Tversky och Daniel Kahneman år 1981 med ”det asiatiska sjukdomsproblemet”. En grupp försökspersoner fick föreställa sig att USA förbereder sig för utbrottet av en ovanlig asiatisk sjukdom som förväntas döda 600 människor.

Halva gruppen fick välja mellan Program A som innebar att 200 personer skulle räddas och Program B som innebar en tredjedels-sannolikhet för att 600 personer skulle räddas och två tredjedels-sannolikhet för att inga människor skulle räddas. När alternativen presenterade så här valde 72 % av deltagarna program A.

Den andra hälften av försökspersonerna fick istället välja mellan Program C som innebar att 400 personer skulle dö och Program D som innebar en tredjedels-sannolikhet för att ingen skulle dö och två tredjedels-sannolikhet för att 600 personer skulle dö. Nu föredrog 78 % program D.

Dock är program A och C identiska, liksom program B och D. När programmen presenterades i termer av räddade liv föredrog alltså deltagarna det säkra alternativet A/C, men när programmet presenterades i termer av dödsfall valde deltagarna istället det mer osäkra programmet D/B.

Att olika människor (och olika regeringar) har olika syn på vilka lösningar som är mest effektiva för att skydda befolkningen kan alltså ha att göra med hur de tänker om handlingsalternativen. Är konnotationen positiv (rädda liv, rädda näringslivet, osv.) tenderar nämligen vi människor att undvika risk men är den negativ (undvika dödsfall, undvika arbetslöshet, osv.) tenderar vi att söka risk.

  1. Availability heuristic| Det vi har lättast att hämta från minnet och föreställa oss blir viktigare och mer sannolikt än det vi spontant inte kan föreställa oss eller komma ihåg. Det innebär exempelvis att vi är mer rädda för att flyga än för att åka bil till flygplatsen, trots att bilolyckor är långt mycket vanligare än flygolyckor. Vårt bedömningsfel beror på att flygolyckor får stort utrymme i media och är därför mer lättillgänglig information för vår hjärna.

De flesta av oss, inklusive våra politiker, har sett katastroffilmer där ett otäckt moln av smitta tvingar panikslagna människor att ta skydd inomhus. Därför är det lätt att koppla samman det minnet med hur coronaviruset sprids. Men den bilden stämmer inte med verkligheten. ”Luftsmittan överförs bäst inomhus på vintern. Då är inomhusluften torr, andningsdropparna krymper genom avdunstning och kan färdas längre från munnen. Utomhus är risken för luftsmitta mycket liten. Obefintlig om man håller avstånd.” skrev professor Agnes Wold i en krönika i Fokus den 26 mars 2020.

Men allra mest påverkar availability heuristic oss genom att vi varje dag matas med hundratals bilder och berättelser om coronaviruset, ofta med fokus på de mest drabbade länderna och de allra sjukaste människorna. Alla dessa berättelser gör det lätt att föreställa sig pandemin som ännu större, ännu närmare och ännu farligare än vad den är. Eller som WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus uttryckte det: ”Coronaviruset är ett dödligt hot. Men rädsla och panik är farligare.”

  1. Neglect of probability | När vi människor tvingas fatta beslut under osäkerhet tenderar vår förmåga att värdera sannolikheter att sättas ur spel. Små risker blir enormt överskattade – eller försummade helt. Efter 11 september vägrade exempelvis många amerikaner att flyga eftersom de ansåg att risken hade ökat, trots att det statistiskt sett inte var större risk att flyga än före terrorattacken. Samma gäller den där rädslan som de flesta av oss har upplevt när vi simmat på öppet vatten: att en haj ska attackera oss. Trots att sannolikheten för en hajattack är i det närmaste obefintlig; risken för att drunkna är betydligt större.

Kopplat till Covid-19 innebär neglect of probability att vi tenderar att ägna största delen av vår uppmärksamhet åt blotta möjligheten att det värsta scenariot kommer att inträffa. Och mycket lite åt den avgörande frågan: Hur troligt är det att det kommer att hända?

  1. Negativity bias| Vi människor är mer benägna att uppmärksamma och fokusera på sådant som är farligt eller negativt än sådant som är neutralt eller positivt. Det gör vi för att det har visat sig vara ett vinnande koncept i vår evolution; i människans tidiga historia var uppmärksamhet på det dåliga, farliga och negativa bokstavligen en fråga om liv och död.

I dagens värld påverkar negativity bias oss exempelvis genom att vi fortsätter att gräma oss åt en felsägning som vi gjorde på ett viktigt möte för flera veckor sedan och att vi lägger mer tid och tankemöda på att bearbeta kritik än beröm.

Negativity bias gör oss också mer mottagliga för dåliga nyheter än för goda nyheter. De dåliga nyheterna är så viktiga för oss att vi till och med uppfattar dem som mer trovärdiga och sanna. Därför är vi mycket mer intresserade av negativa nyheter, och därför är negativa nyheter mycket mer intressanta att förmedla.

Vi ägnar kort sagt oproportionerligt stor uppmärksamhet på allt som är dåligt för oss, vilket får det dåliga att verka större och viktigare än vad det egentligen är.

  1. Information bias| Vi människor tenderar att tro att ju mer information vi får desto bättre beslut kan vi fatta, även när informationen vi söker inte är relevant för beslutet. Särskilt inför svåra beslut, eller när vi står inför val som vi inte har tidigare erfarenhet av, vill vi gärna ha all information som finns – vi känner att vi behöver all tillgänglig information för att kunna fatta ett bra beslut.

Men mer information leder inte alltid till bättre beslut. Många gånger kan för mycket information distrahera beslutsfattandet från det som verkligen betyder något och ibland kan sökandet efter mer information bli viktigare än både att fatta beslut och att gå till handling. När läget är nytt och det saknas ett facit, som nu under coronakrisen, är det ofta bättre att agera och lära längs vägen än att inte göra något i väntan på den där sista saknade informationen.

  1. Dunning-Kruger effect| Dunning-Kruger effect är en förvrängning av vår självuppfattning som innebär att vi tenderar att se oss själva som smartare och mer kompetenta än vad vi egentligen är. Det räcker ofta med Grafik Kognitiv 1endast en liten bit av kunskap i ett ämne för att vi felaktigt ska tro att vi vet allt som finns att veta om det ämnet. När vi har den övertygelsen har vi bestigit Peak of Mount Stupid.

Dunning-Kruger effect förklarar varför det verkar gå tretton självutnämnda coronaexperter på dussinet och varför vi verkar tro att kunskap hämtad från en facebookgrupp räcker för att veta vilka åtgärder som krävs för att på bästa sätt bromsa smittspridningen.

Paradoxen är, enligt psykologerna David Dunning och Justin Kruger, att den kunskap och de färdigheter som krävs för att vi ska bli bra på något ofta är samma egenskaper som krävs för att inse att vi inte är bra på det. Om vi saknar den förmågan förblir vi alltså inte bara dåliga på uppgiften, vi förblir även okunniga om vår egen inkompetens. Av samma skäl har vi ibland också svårt att inse att andra personer är mycket mer kompetenta än vi själva, även när vi vet att de har mer insikt, utbildning och erfarenhet i ämnet.

  1. Confirmation bias| Vi människor möter varje fråga, situation och sammanhang med någon form av förutfattad mening. Den här subjektiva sanningen vill vi till nästan varje pris få bekräftad, eftersom vetskapen om att vår förutfattade mening stämmer innebär att vi har koll på världen omkring oss. Eller uttryckt på ett annat sätt: vi passar in nya pusselbitar i det pussel som vi redan börjat lägga, även om bitarna inte riktigt får plats.

Confirmation bias innebär alltså att vi söker information som bekräftar tidigare föreställningar eller fördomar. Det påverkar hur vi samlar in information, var vi samlar in information, hur vi tolkar information och hur vi minns information. De som till exempel är övertygade om att Covid-19 är begynnelsen till världens undergång kommer att söka information och lyssna på människor som stöder deras övertygelse.

Och information som motsäger övertygelsen kommer de antingen inte att vara mottagliga för, eller kommer de att tolka informationen på ett sätt som bekräftar deras befintliga åsikt. Dessutom kommer deras minne att fokusera endast på de detaljer som stärker den ursprungliga övertygelsen.

Alla drabbas av confirmation bias. Även om du tror att du har ett ovanligt öppet sinne och bara observerar fakta innan du kommer till slutsatser är det högst sannolikt att förutfattade meningar och fördomar formar din åsikt i alla fall.

Del två med råd om hur kognitiva bias kan hanteras kommer inom kort.

covid19Det finns tre asiatiska länder som lyckats få stopp på spridningen av coronaviruset inom en månad. Det är Japan, Sydkorea och Kina. Från myndighetshåll i de här tre länderna har det framförts fyra åtgärder som anses vara grunden för framgången.

Stänga alla skolor och det gäller också förskolor. I Asien är skolorna för tillfället stängda för att det är terminslut. I andra delar av världen anses det vara ett felaktig beslut eftersom skolbarnen då måste stanna hemma. Föräldrarna kanske måste gå till arbetet eller arbeta från hemmet. Kvar blir att det är mor- eller farföräldrar som får ta hand om skolbarnen. Om barn bär på smitta är det en överhängande fara att de äldre familjemedlemmarna blir smittade och det måste undvikas till varje pris. Barnbarn är viktiga inte minst märks det bland utlandsboende äldre svenskar. På frågan vad de saknar när de inte är i Sverige blir nästan alltid svaret ”barnbarnen”. Att stänga skolor är ett svårt beslut att ta. Oavsett när ett sådant beslut tas bygger beslutet med största sannolikhet på en punkt som nämns senare, social distansering.

Ta prover på om möjligt hela befolkningen eller åtminstone på en så stor mängd människor som det överhuvudtaget är möjligt. Framför allt i Sydkorea anses de många provtagningarna vara nyckeln till framgång. Det har visat sig att många som har smittats inte visar några symptom och då är det helt enkelt bara en möjlighet att få vetskap och det är genom ett test. Om sjukdomen Covid-19, som senare påvisats, dessutom smittas i ett tidigt stadium är det ännu viktigare med en provtagning för att eliminera risken att smittade, som inte känner sig sjuka, fortsätter att umgås med människor istället för att sitta i karantän.

Ständigt kontrollera kroppstemperaturen. I Thailand tas temperaturen på alla som besöker matbutiker (t.o.m. Seven/Eleven), varuhusen har bara en eller ett par ingångar öppna och även där kollas temperaturen. Att kolla temperaturen kanske kan anses som onödigt med tanke på att många smittade inte har några symptom, heller inte feber. Men det är bättre att ta ”tempen” än att inte göra det. Självklart finns det obegränsat med alkoholhaltig handgelé på i stort sett alla platser som har öppet, det gäller även myndigheter.

Social distansering. Det som anses vara den största anledningen till att inte smittan fortsatte att spridas. Folksamlingar förbjöds tidigt i de ovannämnda länderna. När vi ser bilder från uteserveringar i Stockholm där borden står tätt och människor samlas i vårsolen blir vi förskräckta.Tas inte Covid-19 på allvar i Sverige? I många länder i Asien är restaurngerna stängda och bara avhämtning är tillåten. Vid eventuell kö ska ett avstånd på två meter mellan personer efterlevas. De som inte följer direktiven blir uttittade med arga ögon. Att ta ansvar, inte bara för sitt eget välbefinnande, utan för samhället i stort har slagit rot. Man har ingen rätt att inte följa direktiv som kommit till för allas bästa. Med social distansering kommer också att bära munskydd. I Asien finns det en kultur att bära munskydd även i icke-corona-tider. Det är med andra ord ingen som känner sig ”generad” av att bära munskydd. Det har sagts av ledare i västernvärlden att människor som bär munskydd blir mindre försiktiga för att det känner sig skyddade av munskyddet. En helt felaktig slutledning, de som bär munskydd blir ännu försiktigare eftersom de har förstått allvaret med smittorisken. Det finns västerländska ledare som uttalar sig om munskydd i något märkliga ordalag. ”Jag rekommenderar att människor i vårt land använder hemmagjorda munskydd, men jag tror inte att jag kommer att göra det. Jag kan inte se mig själv bära munskydd vid möten med ledare från andra länder. De professionella munskydden måste reserveras för sjukvårdspersonal” slut på citat. Borde det inte i varje land finnas tillräckligt med profesionella munskydd för sjukvårdspersonal, ska gemene man och sjukvårdspersonal tävlas om vilka som ska få den typen av munskydd? Att själv försöka få till ett munskydd leder väl oftast till att inget munskydd bärs och kanske ska möten med andra länders ledare (som kanske bär munskydd) undvikas för tillfället. Och sluta för guds skull att trängas på ett podium vid pressträffar och sluta dessutom att ”skaka tass”. Sättet att hälsa är en form av distansering, inga kramar, inga kindpussar, inga handskakningar. En ”wai” (föra ihop handflatorna och lyfta händerna mot hakan) på lite avstånd är ett artigt sätt att hälsa.

Vi vill också nämna den thailändska traditionen att ta av sig skorna. Om människor lever i ett samhälle, som har en stor mängd smittade människor, finns det med största sannolikhet en mängd virus på allmänna platser. Det är allmänt kännt att vid hostning och nysning hamnar en stor mängd virus i luften och hamnar så småningom på marken och på skorna. Om skorna lämnas utanför hemmet lämnas också virus utanför hemmet. Att mobiltelefoner dessutom är en smittspridare är många medvetna om men det är förmodligen lika många som inte ens tänkt tanken.

Det finns en utbredd skepsis mot de fyra åtgärderna. När samhället återgår till det normala är risken stor att det blir en andra våg av smittspridning, sägs det. Den möjligheten finns naturligtvis men det kan ju också vara så att grogrunden för spridningen har eliminerats. Vi kan inte uttala oss om hur det kommer att se ut i framtiden. Vi besitter inte den expertisen som vi för övrigt inte gör när det gäller att uttala oss om vad som är rätt väg att gå för att stoppa spridningen. Vi följer sociala medier både i västernvärlden och i Asien. Vi försöker ta till oss så mycket kunskap som möjligt och från de perspektivet publicera artiklar som vi anser vara adekvata.

onsdag, 01 april 2020 07:09

Varför inte använda munskydd?

Mask no maskPå bilder från flygplatser och gator har vi lagt märke till att västerlänningar sällan bär munskydd medan asiater inte drar sig för att använda munskydd i alla färger och former. Västerlänningar motiverar sitt icke-bärande med att munskydd inte hjälper eftersom de inte håller tätt. Det enkla svaret på det är att skaffa munskydd som håller tätt. Det sägs också att när människor tar av sig ett munskydd gör de ofta på fel sätt. Det borde väl gå att få människor att göra rätt. Med munskydd svettas människor och det kliar i ansiktet vilket gör att människor rör vid ansiktet ännu oftare än de hundra gånger per dag som sägs vara statistiskt vederlagt. Också det borde väl att gå att lösa med lite disciplin. Vi träffade en västerlänning som sa att om alla bär munskydd borde väl rimligtvis smittorisken minska högst avsevärt. Vid en nysning rakt ut i luften sprider sig bakterier och virus åtskilliga meter och vid hostning anses två meters avstånd vara tillräckligt. Bara genom att prata sprids saliv till närstående. Om den som hostar eller nyser använder munskydd fastnar en hel del av saliven (bakterier och virus) i munskyddet. Mindre ut lär väl bli mindre in hos den som också bär munskydd. Dessutom är det väl så att munskydd skyddar mot en vanlig influensa också. Vi har fått lite information om vilka som bär munskydd och vilka som inte gör det. Nedan lite siffror från västerländska och asiatiska länder som jämförelse.

Italien

10,779 döda

Inte vana att bära munskydd

Taiwan

3 döda

Vana att bära munskydd

Spanien

6,803 döda

Inte vana att bära munskydd

Japan

54 döda

Vana att bära munskydd

USA

3003 döda

Inte vana att bära munskydd

Sydkorea

152 döda

Vana att bära munskydd

Japan ett föredöme

Japan är det land i världen där befolkningen är mest van vid att bära munskydd av diverse olika anledningar. Det är också det land i världen som har bland det lägsta antalet smittade av Covid-19, det trots att Japan har en åldrande befolkning och var bland de första länderna där människor smittade av Covid-19 upptäcktes. Vanan att bära munskydd anses vara en viktig anledning att endast 1387 fall har upptäckts. Covid-19 är enligt japanska myndigheter kontrollerbar.

Vi rekommenderar alla att börja bära munskydd

Strunta i vanor eller ovanor, strunta i att det kan vara obekvämt och framför allt strunta i att skämmas för att det kan anses omanligt (råd till alla macho-män).

Allt som hindrar luftburen virus att sprida sig från person till person kan knappast vara en onödig åtgärd därför att någon har sagt att ett munskydd inte hjälper. Många som är smittade av Covid-19 har inga som helst symptom vilket innebär att de inte vet om att de är smittbärare. Det är oansvarigt att inte bära munskydd.

  1. Använd alltid munskydd utanför hemmet
  2. Se till att munskyddet är av hög kvalitet och sluter tätt
  3. Det behövs uppenbarligen väl underbyggd data som visar ett direkt samband mellan lägre smittospridning och munskydd för att övertyga tvivlare. Allt fler använder munskydd i länder där man bevisligen fått bukt med spridningen (se diagram)
  4. Att i en pandemi promenera omkring i folksamlingar utan munskydd är som att köra motorcykel utan hjälm. Det är inte “coolt”.
  5. Sprid gärna undersökningar som gör gällande att det är viktigt att bära munskydd. 
  6. Försök påverka människor i ditt närområde att använda munskydd. Grannar, människor som bor i condominium, husområden m.m. Och förstås stanna hemma om du känner dig det minsta sjuk.

Det finns inget motstånd mot att tvätta händerna ofta hos västerlänningar, försök att anamma samma acceptans för munskydd. Tänk också på att skor är smittspridare. I Thailand tar människor av sig skorna innan de går in i ett hus. Den kanske viktigaste anledningen.

Använd munskydd så att alla människor i din närhet kan känna sig bekväma.

söndag, 27 oktober 2019 18:25

Enhälligt beslut mot kemikalier

Kemisk besprutningTisdagen den 22:a oktober 2019 tog kommittén mot användandet av ämnen som utgör en hälsorisk (Hazardous Substance Committee-HSC) beslutet att förbjuda parakvat, klorpyrifos och glyfosat. Diskussioner runt de här tre bekämpningsmedlen har pågått under många år men något förbud har inte röstats fram förrän nu. Kommittén har under många år utfärdat restriktioner av användandet men inte heller restriktionerna har följts.

Som underlag till beslutet hänvisar HSC till en rapport från IARC (International Cancer Research Organization) en instans under WHO (Världshälsoorganisationen). Den 27:mars i år beordrade en amerikansk domstol det gigantiska bekämpningsmedelsföretaget Monsanto att betala 2,5 miljarder baht i kompensation till människor som utvecklat cancer genom att blivit utsatta för tre blandningar av glyfosatherbicider. Domarens beslut baserades på IARC:s vetenskapliga bevis. Dessutom beordrade domstolen i Kalifornien ett förbud mot användandet av klorpyrifos. Allt enligt Vitoon Leanjamroon, chef för Bio Thai Foundation.

Det kan vara svårt att hålla isär namnen på bekämpningsmedlen men alla tre, parakvat, klorpyrifos och glyfosat är hälsovådliga och bevisats vara så genom vetenskapliga undersökningar. Men inte bryr sig USA:s miljöskyddsbyrå (EPA) om vetenskapliga bevis. Enligt EPA utgör inte glyfosat någon hälsorisk om medlet används enligt givna instruktioner. Därför skickar Ted McKinneys, tjänsteman på amerikanska jordbruksdepartementet och ansvarig för utrikeshandel ett brev direkt till Thailands premiärminister Prayuth Chan-ocha i vilket han uppmanar Thailand att senarelägga implementeringen av förbudet. Inte bara uppmanar för i brevet omnämns också att förbudet skulle få konsekvenser för import från USA av sojabönor, vete, kaffe, äpplen, druvor och andra jordbruksprodukter som värderas till 51 miljarder baht årligen. I brevet påstås det också att beslutet inte bygger på vetenskapliga grunder. Vitoon som tidigare nämnts i artikeln tror att USA  blandar sig i förbudet mot jordbrukskemikalier i Thailand för att skydda sitt intresse för jordbruksexport till kungariket.

Ted McKinneys vill förstås att USA också fortsättningsvis exporterar sojabönor, vete, kaffe, äpplen och druvor till Thailand. Och så är det förstås exporten av bekämpningsmedel tillverkade av Monsanto. Nu är det inte bara från USA som Thailand importerar sojabönor och vete. Brasilien, Argentina och Ukraina är andra länder som Thailand handlar med. Ett förbud mot användandet av parakvat, klorpyrifos och glyfosat i thailändskt jordbruk kommer förstås innebära att importerade jordbruksprodukter också kommer att hamna på nolltoleransspår av de förbjudna kemikalerna. Det gäller import från alla länder får vi hoppas.

Att thailändska jordbrukare opponerar sig mot förbudet är väntat. Sukan Sangwanna generalsekreterare för Federation of Safe Agriculture (FSA) tillsammans med representanter för bönder som odlar sockerrör, tapioca, palmolja, gummi, majs och frukt  kommer att försöka få ett domstolsutslag som stoppar förbudet. Anledningen är att produktionen av jordbruksprodukter blir dyrare om inte bekämpningsmedel får användas. Enligt FSA finns inga alternativ tillgängliga, det finns inga subventioner för jordbruksmaskiner som skulle kunna göra bekämpningsmedlens jobb. Kostnader för mer anställda som skulle klara av ogräsbekämpning och få bukt med skadedjur kommer varje enskild jordbrukare få ta. Det skulle innebära att jordbruksprodukter blir betydligt dyrare. Om Thailand fortsätter att importera jordbruksprodukter som fortfarande innehåller bekämpningsmedel kan inte thailändska bönder priskonkurrera.

Som alltid är diskussionen baserad på ekonomiska faktorer. Om nu för en gångs skull ett vettigt beslut är taget, ett förbud mot användandet av hälsovådliga kemiska medel, låt då förnuftet råda. Kan amerikanska jordbruksdepartementet och thailändska bönder ta på sig ansvaret för att den thailändska befolkningen sakta men säkert blir förgiftade av produkter som inte borde vara avsedda för konsumtion. Om bara importörer av jordbruksprodukter till Thailand gör regelbundna tester för att spåra förbjudna preparat kan säkert en uppgörelse komma till stånd mellan inhemska producenter och importörer av utländska jorbruksprodukter.

Vem är Ted MCKinneys? I nitton år har han arbetat för Dow Agro Science, en av världens största tillverkare av kemikalier använda inom jordbruket. Ett riskkapitalistföretag med anknytning till Donald Trump. Med stor sannolikhet en avgörande faktor till att klorpyrifos aldrig blivit förbjudet i USA.

En annan avgörande faktor till motståndet att förbjuda ohälsosamma bekämpningsmedel. Statistik från jordbruksdepartementet avslöjar att Thailand fortfarande har stora lager av parakvat, klorpyrifos och glyfosat, nästan 30 000 ton. Kostnaden för att säkert eliminera dem beräknas till 3 miljarder baht.

Klorpyrifos är ett bekämpningsmedel mot insekter i många olika grödor. Användning av klorpyrifos som växtskyddsmedel har aldrig varit tillåten i Sverige eftersom det inte ansetts vara tillräckligt säkert.

Glyfosat finns i bekämpningsmedel som används för att bekämpa ogräs inom jordbruket och det verksamma ämne som gör att ogräset dör. I Sverige får bekämpningsmedel som innehåller glyfosat användas för att bekämpa ogräs som växer på åkern innan grödorna, exempelvis vete, raps och bönor, kommit upp ur jorden. Dessa bekämpningsmedel får även användas för att ta bort det ogräs som växer på åkern efter skörd. Tydligen har inte de senaste rönen från IARC nått svenska livsmedelsverket.

Parakvat är akut giftigt. Direktkontakt med medlet kan ge svåra skador i lever och lungor. I Sverige har medlet varit förbjudet sedan 1983 och inom EU sedan 2003. Det är därför hög tid att ta nästa steg och sätta stopp för att ett bekämpningsmedel som är förbjudet i Europa används globalt.

telefonberoendeFör er som förstår kinesiska och/eller kan läsa thailändsk skrift är budskapet i den här filmen kristallklart. Likaså för er med social empati eller vanligt sunt bondförnuft. Vi ska ändå återge en del av vad den här modiga grabben sa från sin upphöjda position. Lyssnare var både hans föräldrar och klasskamrater.

 – Jag vill ha tillbaks mina föräldrar jag vill inte att de ska tycka mer om sin telefon än om mig. Mina föräldrar gav mig en ”notepad” när jag var väldigt ung för de trodde att jag ville ha det. Jag tror att de gav mig en ”padda” så att de i lugn och ro kunde koncentrera sig på sina mobiler. Nu när jag är lite äldre får jag skäll för att jag slösar min tid på att använda min mobil för spel. Det är ju mina föräldrar som lärt mig att använda först en ”notepad” och sedan en telefon, de gjorde mig beroende redan i väldigt ung ålder. För det mesta bryr de sig inte om vad jag gör för de är uppslukade av sina mobiler.

Det vore så kul att få hålla mamma och pappa i handen, gå till en lekplats och använda gungor och karuseller. Om vi någon gång gör det bryr de sig inte om mig de petar på och glor i sina mobiler hela tiden, de skulle inte märka om jag ramlade och slog mig. Den enda gången de pratar med mig är när de frågar om jag gillar mina nya spel. Visst det är roligt att spela spel men inte jämt. Jag vill prata med mina föräldrar och jag vill att de ska märka att jag finns.

Det är en ung pojke, kanske 10-11 år som har tappat kontakten med sina föräldrar och sänder ut ett SOS från skolans veranda på andra våningen. I början är det nästan ingen som lyssnar men han ger sig inte. Han höjer rösten, han gestikulerar, han gråter och han får andra att gråta. Föräldrarna som står nere på gården försöker tafatt förklara att de ska bättra sig.

 – Det har ni lovat så många gånger, jag tror inte på er längre, säger han.

Titta på hela videon, studera kroppsspråket, se hur barnen växlar mellan skratt och gråt. Applåder blandas med snörvlande och att torka tårar. Föräldrarna kämpar först för att rättfärdiga sitt beteende men till slut ger de upp sina försök. De erkänner  att sonen har rätt, de är bekväma föräldrar som bara månar om sin egentid. Åtminstone blir vi på vinklarna berörda av den här pojkens brandtal. Det är dags nu, erkänn ert beroende som första steg till att bli av med det.

När människor får frågan om de är beroende av sina mobiler, sina ”electronic devices” svarar de oftast nej. Faktum är att betydligt fler är beroende än inte. Överallt sitter sällskap och äter och stirrar på en liten lysande skärm. Varför äta tillsammans om ingen vill prata med de andra, vill få ögonkontakt. Hur har det blivit på det här viset, vad är det för fel på oss människor. Kommer det att bli värre innan det blir bättre. Är de barn i 10-11 års åldern som ska väcka de äldre från sitt beroende. Är det för mycket begärt att försöka göra sig av med ett begär, är det för mycket begärt att föräldrar ska bry sig om sina barn, inte köpa en digital barnvakt åt dem. Vi hoppas att det finns någon förälder som orkar titta upp från skärmen, räta ut gamnacken och åtminstone bry sig om sina barn. Det finns barn som undrar om blommor luktar för de har bara sett blommorna i digitalt format på sina alldeles för tidigt fådda ”electronic device”.

Anm: Du kan också klicka på bilden för att starta filmen

lördag, 13 juli 2019 19:03

Goda nyheter är inga nyheter

hakelius granplantaJohan Hakelius hittade en blänkare från TT som skrev av samma blänkare från brittiska Guardian och översatte den, en blänkare som borde vara på ”löpet” en förstasidesnyhet. Vi tackar Johan Hakelius för att han visade oss på ”blänkaren” och kan därför inte låta bli att återge hans krönika publicerad i Expressen 13 juli 2019. Vi har gjort små, små justeringar i texten men innehållet är detsamma.

Nyheten slår inte bland aktivister på Instagram

Vissa nyheter återkommer gång, på gång, på gång. Andra klarar knappt av att bli nyheter, trots att de är det. Jordens undergång är, ironiskt nog, en av de mest populära evighetsnyheterna. Just nu mer än på länge. Det beror delvis på att så många vältrar sig i vällusten i att dagligen bli utskälld av den skandinaviska motsvarigheten till unga Wednesday i familjen Addams. Men mest beror det på att vi lever i en stökig period. I sådana perioder vinner operaestetiken: Rejäla crescendon, djupa tragedier och, förstås, Götterdämmerung.

Det är ingen slump att Dagens Nyheters kulturchef – han säger sig ha fått ”klimatväckelsen” – är svag för Wagner. Och vår Wagnerlika offentlighet förklarar också den mest underrapporterade nyheten den senaste dryga veckan. Den här nyheten blev en blänkare från TT, som skrev av brittiska Guardian. Inte mer. Goda nyheter platsar inte när Wagner står för dramaturgin.

Forskare i Zürich har räknat ut att två tredjedelar av den koldioxid som tillförts atmosfären genom mänsklig aktivitet kan bindas i nyplanterade träd. Vi behöver inte uppfinna maskiner som suger koldioxid ur luften. De finns redan. De kallas träd.

Vi skulle kunna komma ned i halter som ligger i nivå med de som rådde under tidigt 1900-tal. Då planteras träden enbart på platser där de kan växa väl och inte på mark som används för att odla mat eller till stadsbebyggelse. Det är fullt möjligt.

Det är ingen småskalig plantering. Ungefär 900 miljoner hektar, världen över. Ungefär samma yta som hela USA. Gratis är det inte heller. Minst 300 miljarder dollar. Å andra sidan är det inte mer än att Jeff Bezos, Bill Gates och Warren Buffett skulle kunna stå för fiolerna. Beloppet är bara hälften av den årliga amerikanska försvarsbudgeten och en tredjedel av vad socialförsäkringarna kostar den amerikanska staten varje år. Ett kap, i de här sammanhangen. Med den här nyheten måste vi inte införa diktatur, skrota civilisationen, eller ompröva allt vi tror på.

Visst finns massor av praktiska problem: Hur ska man locka markägare att plantera träd? Vad kostar sådana lockbeten? Hur vänder man utvecklingen i tropikerna, där den går åt fel håll? Men det vore ändå bra om vi satte i gång att plantera träd nu.

Den främsta kritiken verkar gå ut på att trädlösningen är alldeles för bra och enkel. Trädplantering KAN inte duga som bot på Ragnarök. Det är för futtigt. Ett alltför trevligt sätt att rädda världen.Det är ungefär som med den brittiska tidskriften The Idler. Dess hela idé är att vi borde slå av på takten. Vi behöver inte ha bråttom. Vi behöver inte heller ständigt veta vad som händer överallt. Gjorde vi färre saker en aning långsammare och struntade i att ständigt vara uppkopplade, skulle vi ha det trevligare. Dessutom, påpekar The Idler, skulle det minska koldioxidutsläppen rejält. Vårt ständiga stressande hit och dit, våra sociala medier, våra bitcoins och allt annat i den digitala ekonomin, slukar enorma mängder energi.Det där kommer inte heller att slå bland alla instagrammande klimataktivister. De kommer aldrig att köpa att vi kan rädda världen genom att odla vår trädgård: Ta det lugnt, sluta skrika, ha lite trevligt och plantera träd. Om det skulle bli verklighet.

Vad ska de då göra av ångesten, skammen, försakelserna och hysterin?

...........vad vet väl forskare i Zürich?

 

söndag, 17 februari 2019 18:21

Har vi blivit blasé till allt

var snall mot barnenMed dagens blogginlägg känns det som om vi ska sk..a i thailändsk politik eftersom det finns människor som är omhändertagna av svensk åldringsvård som sitter med avföring i byxorna i många timmar. Det verkar inte vara någon skillnad i omhändertagandet vare sig patienten hamnar hos privata vårdbolag eller kommunala åldringsboende. Att ta hand om äldre verkar inte ha någon prioritet överhuvudtaget. Det är viktigare att genomföra ett kontantfritt samhälle, att ligga i framkant när det gäller digital utveckling, på sociala medier är det fullt av barn- och matbilder för att inte tala om integrationsdebatten som slukar allt mediautrymme. Vad vill politikerna förbättra inom åldringsvården, vilka löften ges? Den här sammanställningen har Metro gjort.

Socialdemokraterna vill begränsa vinsterna inom vård och omsorg. Pensionen ska höjas med 600 kronor i månaden för dem med lägst pensioner och på sikt ska pensionen vara 70 procent av en vanlig löntagares lön. Partiet vill göra en satsning på idrott och friluftsliv för äldre. ”Minutschemat” i hemtjänsten ska tas bort.

Miljöpartiet vill begränsa vinster inom vård och omsorg. Alla över 85 år ska ha gratis öppenvård. Fyrdubblat tandvårdsbidrag för personer mellan 65 och 74 år och fördubblat för dem som är 75 år eller äldre, till totalt 600 kronor per år. Garantipensionen ska höjas. Partiet vill fasa ut fossilt innehav i svenska pensionsfonder.

Vänsterpartiet vill begränsa vinster inom vård och omsorg. Partiet vill att pensionssystemet förändras så att det inte cementerar ekonomiska orättvisor mellan män och kvinnor. Pensionssparande som är offentligt kontrollerat ska inte satsa på klimatfarlig verksamhet. Garantipensionen ska höjas och på sikt ska pensionssystemet  förändras så att det inte missgynnar kvinnor, låginkomsttagare och utrikesfödda.

Moderaterna vill att pensionärerna ska få ett höjt bostadstillägg. Biståndsbedömningen ska bli enklare. RUT-avdraget ska utvidgas för personer över 70 år. Det ska ges mer mobil vård till de mest sjuka.

Centerpartiet vill att andelen av befolkningen som har en fast läkarkontakt ska öka till 90 procent på fem år. Mobila team ska vårda patienter hemma. Det ska inte bli svårare för privata vårdbolag inom vården. Äldre över en viss ålder ska automatiskt få rätt till ett antal timmars hjälp. Det ska finnas ett äldrehälsovårdsprogram med förebyggande hälsoarbete för äldre. Pensionen ska höjas för dem som har garantipension eller låg pension.

Liberalerna vill höja bostadsbidragen för dem med låg pension. RUT-tjänster ska i hög utsträckning ersätta hemtjänsten för den som inte behöver hjälp med omvårdnad. Äldre ska få ett högre RUT-avdrag. Liberalerna lyfter även upp satsningar på ny teknik, som trygghetslarm med GPS för dementa, självrengörande toaletter och kameraövervakning i stället för nattpatrull för den som vill.

Kristdemokraterna vill ha en äldreboendemiljard för att få fram fler äldreboendeplatser. Om man är över 85 år ska man ha rätt till en plats på ett äldreboenden när man vill. Det ska införas så kallade hemtagningsteam som hjälper äldre när de åker hem från sjukhuset. Åttahundra miljoner kronor per år ska gå till de vårdinstanser som lyckas begränsa antalet personal per äldre till max tio under en tvåveckorsperiod. Kristdemokraterna vill göra en nationell demensplan.

Sverigedemokraterna vill höja garantipensionerna och sänka högkostnadsskyddet för vård och medicin. Partiet vill införa en matreform så att de äldre får nylagad och näringsrik mat. Partiet vill införa äldrevårdcentraler och ett snabbspår inom akutsjukvården för äldre personer. Det ska finnas ett bindande krav på bemanning dygnet runt på äldreboenden.

Det finns inte mycket som tyder på att politikerna bryr sig om de missförhållanden som uppenbarligen finns inom åldringsvården. Socialdemokraterna vill ta bort ”Minutschemat” i hemtjänsten och Liberalerna vill installera självrengörande toaletter och kameraövervakning i stället för nattpatrull men det är knappast till någon hjälp när det gäller mänsklig kontakt. Åtminstone finns det någon form av plan hos Kristdemokraterna och det verkar som om Ebba Busch Thor bryr sig om de äldre som behöver vård. SD tycker att det ska finnas krav på bemanning dygnet runt på älderboenden och eftersom kravet kommit upp får vi anta att så inte är fallet.

Ibland delas det intressantare saker på FB än matbilder och en delning som fångade vårt intresse har gjorts av Göran Fristorp. Vi har förstått att många av våra läsare är lite till åren komna men fortfarande vid full vigör. Det är en artikel i Aftonbladet skriven av Britt Peruzzi som intervjuat Pernilla Andersson Dregen. Den är återgiven i sin helhet nedan.

Om alla vi som är vid full vigör reser oss upp och slår näven i bordet kanske någon enstaka politiker förutom Ebba Busch Thor kommer att reagera. Nu sitter ju KD i opposition och får knappast igenom några av sina förslag så det gäller att nå övriga partiledare men heller inte glömma att stödja Ebba. Vi bör använda alla kanaler vi har för att påverka, vara påstridig är ett krav förstås. Kanske bör hela den svenska åldringsvården flyttas utomlands med statligt stöd, förslagsvis till Thailand.

 

”Vi måste alla resa oss - nu!”

Pernilla Andersson 2010 2Pernilla Andersson Dregen om vanvården av hennes pappa och behovet av att vägra dåliga äldreboende. Hon är besviken, förbannad och trött efter flera års kamp för sin alzheimersjuka pappa Kent. Nu hoppas Pernilla Andersson Dregen få med andra anhöriga och personal i landets äldrevård i en lång kampanj.

– Min sexåriga son har frågat varför jag är så mycket med morfar. Vad ska jag svara? För att äldrevården inte fungerar, säger hon.

Servitrisen på den frukostöppna krogen på Södermalm ställer fram två kokta ägg och en juice. Energipåfyllning. Pernilla Andersson Dregen ligger i startgroparna.
Hon gick upp i ottan för att sitta i TV4:s Nyhetsmorgon och prata om den havererade äldrevården. Nu ska vi prata om hur hon ska hålla i frågan, så att den inte förvandlas till att en kändis rasar för dagen.

– Det är så här lätt att bli rättshaverist, säger hon och måttar mellan tummen och pekfingret. Och jag tänker inte hamna i den fällan.

Trodde han blivit galen

Som anhörig till en av landets 120 000 alzheimerdrabbade patienter vet hon, sedan sex år tillbaka, vad begreppet "de anhörigas sjukdom" innebär. När hennes pappa Kent, i grunden en levnadsglad jazzmusiker och estradör, först drabbades av sjukdomen var det som det brukar vara med de kognitiva sjukdomarna. Ingen förstod och tiden gick. År 2016 flyttade han till ett äldreboende.

– Då hade han försökt tejpa igen fönstren när en ruta gick sönder och det hände konstiga saker hela tiden. Pappa hade till exempel alltid varit duktig på teknik och datorer men plötsligt pratade han med en vante. Hans sambo trodde han blivit gale

Hon tar en paus i berättandet. Förklarar att hon sedan länge lärt sig att läsa vad hennes pappa behöver.

– Till slut insåg jag! "Har du lagt den externa hårddisken i en vante?". Det hade han. Där hittade jag en fil med all viktig information om konton, banken, allt jag behövde för att kunna bli god man.

Hon beskriver sin pappa som otroligt klipsk och glad, trots sjukdomen. Och trots situationen han nu hamnat i. I veckan berättade hon i sociala medier om den misär hon i helgen hittade honom i. Han satt då utan inkontinensskydd i ett par byxor som hade både intorkad och ny avföring.

– Personalen hade tvättat det bajsiga täcket men inte pappa. Och när jag skulle ta fram ett par rena byxor ur garderoben var de också nedbajsade. Och det var andra gången på kort tid som det här hände. Första gången lät jag det vara men i helgen var personalens reaktion inte förenlig med det som hänt. Då räcker det. Då tar vi det till en ny nivå.

Begärt ut handlingar

I tisdags startade Pernilla Andersson Dregen en insamling på Facebook. Pengarna nådde redan i går över 100 000-kronorsgränsen. De ska bekosta arbetet för en redan tillsatt grupp bestående av en advokat och två demenssköterskor med lång erfarenhet.

– Vi har begärt ut alla handlingar om anmälda boenden från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Tanken är att med saklighet få företagen, som driver dessa boenden, att bli bättre men framför allt få landets kommuner att förstå hur dåliga upphandlingar de gör.

I fokus för utredningen står vårdbolaget Vardaga, tidigare Carema, som hon själv försökt ha en dialog med. Men i granskningen finns också flera andra privata aktörer samt boenden i kommunal regi.

– Jag har personligen ingenting emot privata alternativ. Tvärtom. Tänk om till exempel flera engagerade kvinnor inom äldrevården kunde starta egna, bra boenden. Däremot måste det finnas tak för vinstuttag. Men de som ansvarar för kommunernas upphandlingar ser bara till "billigt, billigt, billigt".

Upp på rikspolitisk nivå

Enligt Pernilla Andersson Dregen måste frågan om en värdig omsorg akut upp på rikspolitisk nivå för att företagen i fråga ska sluta kunna gömma sig bakom ursäkter som att de följer regelverket, trots att patienter hittas i intorkad avföring. Det nuvarande systemet med möjlighet att anmäla vanvård till Socialstyrelsen och Ivo är uppenbart uddlös, menar hon.

– Det ligger hundratals anmälningar mot äldreboenden hos Ivo. Ändå får företagen fortsätta att expandera över landet. Varför har vi då ett Ivo? Att man inte skäms som äldreminister och ser detta. "Detta är vad jag är minister för, ett smörgåsbord av skit!" Hur svårt är det att förstå? Hur mycket kan man lägga på människor innan de kroknar?

Under intervjun sköljer mejlen in i Pernillas dator. Det är stöd från andra anhöriga blandat med vittnesmål från personal som går på knäna och tackar för hennes kamp.
Själv undrar hon hur mycket mer hon orkar.

– Jag har en liten son att ta hand om och ett jobb som måste skötas. Och så pappa.
Men svaret på hennes egen fråga är givet, menar hon. Hon kommer att orka. Pappa skulle ju ha tyckt att allt detta är förfärligt. Samtidigt är det tack vare allt mod och jävlaranamma han ingjutit i mig när jag växte upp som gör att jag kämpar nu. Inte bara för honom utan för alla andra som inte har en stark röst som talar för dem. Jag är säker på att pappa kommer ha den renaste ändan fram till sin dödsdag efter det här mediepådraget. Men alla de andra där ute?

⁠ Aftonbladet har sökt Ulla Tansen, affärsområdeschef på Vardaga. Hon har kommenterat kritiken mot bolagets omsorg på Vardagas hemsida.

Pernilla Andersson Dregen om...

  • Upphandlingskaoset
    – Kommunerna skriker "billigare! billigare! billigare!". I Stockholm har kommunen klubbat igenom 38 Vardaga-boenden, trots att det ligger drivor av anmälningar mot företaget.
  • "Kvalitetsundersökningar"

– Vårdbolagen påstår att de har positiva kvalitetsundersökningar. Men patienterna, som vårdbolagen kallar för "brukare", är oftast demenssjuka och min pappa känner ju ibland inte ens igen mig. Varför talar man då fortfarande om dessa undersökningar?

  • Bristen på anknytning
    – Det är inte alla som har den emotionella kompassen att de klarar av att vårda sina föräldrar. Jag vet många som slutat hälsa på föräldrar för att de gråter när man lämnar dem. Äldre och sjuka kan ha samma närvarobehov som min sexårige son. Men i dag är det en sådan omsättning på personal - det premieras aldrig att man stannar kvar. Resultatet är att varken de yngsta eller äldsta och sjukaste i samhället längre har någon att knyta an till. Tre sköterskor på nio avdelningar. Vad tror politikerna att det blir för resultat då?

sjukvårdSLUTKRÖNIKA. Som övergripande frågeställning för hela denna serie krönikor frågar jag: hur mår egentligen svensk hälsovård 2018? Jag vill betona att jag ger ordet hälsovård en mycket vidare och mer förebyggande holistisk innebörd än skolmedicinsk sjukvård, som bara befattar sig med redan sjuka och i normalfallet bara med symptomlindrande behandlingar.

Text: Jens Jerndal, fd professor i holistisk medicin

Jag hoppas ha givit en rimligt klar uppfattning om hur jag ser på den bristfälliga hälsovård vi just nu har i Sverige och mycket viktigare hur den kan och bör inte bara förbättras, utan transformeras i grunden.

Den tekniska, informatiska och organisatoriska sidan av vår sjukvård är på många sätt imponerande, och all den sjukvårdspersonal jag haft personlig erfarenhet av, har varit minst lika imponerande; effektiva, vänliga, omtänksamma och positiva människor, trots ett enormt hårt och stressigt arbete och låga löner. Hatten av för dem!

Trots det utspelar sig en sjukvårdskatastrof i ultrarapid inför våra ögon med början redan på 1990-talet Det finns inte nog med vårdplatser. Akutmottagningarna räcker inte till. Det fattas personal på alla nivåer. Många gamla människor försummas och får ingen adekvat vård.  Från att ha varit ett internationellt föredöme att efterlikna, har svensk sjukvård sakta men säkert glidit ner till en av de sämsta i Europa.

Redan 2014, före invandringstoppen, hade Sverige enligt Läkartidningen bara 25 vårdplatser per 10,000 invånare, det lägsta antalet per capita av samtliga EU-länder. Samtidigt hade vi Europas längsta köer. Alltmedan läkemedelsindustrin och myndigheterna fortsätter att hypnotisera oss med mantrat att vi är bland de bästa i världen. Vakna Sverige!  – Verkligheten knackar på dörren!

Svensk sjukvård står på fel kunskapsgrund

Orsaken till debaklet är att hela vårt gigantiska hälsovårdssystem med alla sina resurser är uppbyggt på fel kunskapsgrund och med fel prioriteringar och administreras av politiker som antingen är inkompetenta eller korrupta. Därför är det ineffektivt både vad beträffar resultat och kostnader. En bidragande orsak till detta är att läkarna tvingas ägna alldeles för mycket tid och energi på administrativa uppgifter, utvärderingar osv. i stället för att behandla patienter, som är vad de är utbildade för.

All administration o.d. bör skötas av särskild personal, typ läkarsekreterare, så att läkarna kan ägna sig åt sin egentliga uppgift. Läkemedelsindustrin har med falsk vetenskaplig auktoritet lurat oss att bli dess lydiga mjölkko, där alla förlorar stort utom Big Pharmas ”bottom line”. Efter vapenindustrin är läkemedelsindustrin den i särklass lönsammaste av alla legala industrier. Och inte på goda grunder.

Svensk sjukvård och hälsovård kan transformeras

Hela vårt hälsovårdssystem behöver läggas om från den centralstyrda auktoritära organisation vi nu har, fokuserad på sjukvård till döds och där Big Pharma, med politikernas hjälp, alltid vinner högsta vinsten. Organiseras om till decentraliserade kooperativa servicecentra fokuserade på holistisk friskvård där patienten skall stå i centrum och lyssnas på. Där beprövade kostnadseffektiva naturmedel utan farliga biverkningar skall prioriteras framför dyra patenterade läkemedel med långa listor av allvarliga biverkningar.

Idag lider vi under en konsekvent censur av vad vi tillåts få del av, där läkemedelsindustrins beställningssydda fuskvetenskap åberopas högt, medan deras vinster i själva verket är det avgörande kriteriet. Patientens liv, hälsa, bekvämlighet och ekonomi offras på girighetens och profitens altare.Under falskt sken av att skydda patienterna, är högsta prioritet i det nuvarande systemet att befästa Big Pharmas skolmedicinska monopol, som alltför länge blockerat den djupaste, mest avancerade och effektiva kunskapen från att komma till användning inom offentlig sjukvård.

Primärvården skall alltid vara holistisk och förebyggande, och målsättningen skall vara att alla skall ha tillgång till en primär, medlemsdriven vårdcentral inom närområdet, som även kan tjäna som samlingspunkt för social gemenskap och inbördes stöd och hjälp. Här skall i första hand erbjudas akupunktur, chiropraktik, homeopati, reflexologi, kinesiologi och liknande terapier som alla är grundligt beprövade, effektiva, och så gott som helt utan risker eller biverkningar. Förutom att de kostar en bråkdel av Big Pharmas skolmedicin. Och samtidigt bör vårdcentralerna rutinmässigt erbjuda psykologisk och praktisk rådgivning i livskunskap.

Att tandvård inte täcks av den allmänna sjukförsäkringen har jag alltid funnit både ologiskt och orätt. Detta vittnar om en bristande förståelse för vad hälsa innebär och kräver. Tandvård är en grundläggande del av förebyggande holistisk hälsovård, då tänderna, käken och munhålan är en vanlig grogrund för bakterier, som sedan kan skapa problem i så gott som alla övriga delar av kroppen, bl.a. hjärtat och hjärnan.

Men skolmedicinens fragmenterade specialistmedicin ser inte sambanden, och den har länge betraktat tandvård som enkel mekanisk reparation av tänderna som tuggredskap. Jag tror och hoppas att vi nu äntligen är på rätt väg i det avseendet, men ännu återstår mycket att göra. Tandvård måste definitivt täckas av den allmänna sjukförsäkringen.

Det handlar om ett radikalt omtänkande grundat på holistisk filosofi med förebyggande som huvudprincip, men med tillgång till både den bästa traditionella kunskapen och erfarenheten, och det senaste och bästa från oberoende medicinsk forskning för att så effektivt och skonsamt som möjligt åtgärda alla uppkommande hälsoproblem.

Kirurgi kommer att fortsätta vara viktig även i framtiden, men i mindre utsträckning än nu, eftersom man kommer att kunna förebygga många av de problem som idag kräver kirurgi. Även när kirurgi behöver tillgripas, skall den ledsagas av holistisk kunskap, som minskar riskerna och påskyndar läkningen, jämfört med nu.

Vad Sverige nu behöver är ett team av holistiska läkare och medvetna politiker med integritet, samt skickliga organisatörer, som tillsammans får uppdraget att med engagemang och empati omorganisera de resurser vi redan har inom sjukvården i holistisk riktning.

Bland det första som behöver göras är att skola om alla läkare i systemet och både bredda och fördjupa läkarutbildningen, utan att denna behöver bli längre än den är idag. Det handlar om omprioritering och uppdatering. Många fler läkare med olika specialiteter kommer att behövas, men med en gemensam, gedigen holistisk bas.

Därtill behöver staten ta ansvar för avancerad medicinsk forskning utan bindningar till kommersiella företag eller ekonomiska intressen av något slag.

Tyvärr måste vi idag, på grund av alliansregeringarnas importerade privatiseringsraseri, betrakta alla universitet och medicinska institutioner som kommersiella företag med ekonomiska intressen. Sist men inte minst behöver vi anställa fler levande och kännande medmänniskor att relatera till i hälsovården, inte robotar, och betala de människorna väl.

Sida 2 av 4